35. Framtidens kontor med Laura Stål och Linda Nilson
Hur skapar man egentligen en bra arbetsmiljö? Henrik bjuder in arkitekten Laura Stål och inredningsarkitekten Linda Nilson till Codics nya lokaler vid Brunnsparken i Göteborg. Tillsammans visualiserar de framtidens kontor och svarar på frågan om hur arbetsgivare kan locka tillbaka sina anställda efter pandemin.
Länkar
Besök Liljewall Arkitekters webbsida
Liljewall har ritat bland annat SKFs och Cyan Racings nya kontor i Göteborg
Läs mer om debatten kring öppna kontorslandskap vs egna rum i tidningen Karriär
En artikel om framtidens kontor i Breakit
Om du inte hinner lyssna…
HE: Välkomna till Let’s tech-podden, avsnitt 35. Jag heter Henrik Enström och vi som gör det här är Codic Consulting och Codic Education. I dag sitter jag här med Laura Stål som är arkitekt och Linda Nilson som är inredningsarkitekt. Varmt välkomna till podden.
LS: Tack så mycket.
LN: Tack.
HE: Ni jobbar på Liljewall Arkitekter och temat i dag är kontoret som mötesplats och hur man skapar en bra arbetsmiljö. Det är det vi har tänkt att prata mest om, sen kanske man gör avstickare. Ni kanske kan börja med att introducera er själva och vad ni har för roller på Liljewall Arkitekter?
LS: Ja, Laura Stål heter jag som sagt. Jag är arkitekt, studiochef och marknadsområdesansvarig för kommersiella fastigheter på Liljewall.
LN: Mitt namn är Linda Nilson. Jag är inredningsarkitekt och ansvarig för marknadsområde inre miljöer. Jag jobbar mycket med kontorsutvecklingsprojekt.
HE: Just det. Och jobbar ni ihop ibland eller det kanske är så stort så att ni inte alltid gör det?
LS: Jo, vi jobbar ganska mycket ihop. Vi sitter till och med i samma studio. Vi har olika studios på företaget, ungefär som avdelningar.
HE: Spännande. Vad var det med arkitektur och inredning som fångade ert intresse, och gjorde att ni började jobba med det från början?
LN: Från början är det väl intresset för färg och form, och människors miljöer att vistas och att vara i. Vad rummet har för betydelse för vårt välbefinnande och hur vi mår.
HE: Mm, och Laura?
LS: Ja, men lite likt Linda, i början var det i synnerhet form och design som lockade mig till arkitekturen. Sen så började jag studera i USA efter utbildning i Sverige, och där fastnade jag väldigt mycket för mänskligt beteende. Det är väl lite så jag hamnade på kommersiella fastigheter också, hur vi kan påverka rummet och den mänskliga skalan.
HE: Vi sitter ju i en kommersiell fastighet här just nu, i vårt kontor, helt enkelt. Vi återkommer till det sen om ni har några handfasta tips till oss och vad vi borde göra, för vi har flyttat hit ganska nyligen.
LS: Ja, kul. Vi var lite nyfikna när vi kom in och såg det.
HE: Ja, precis. [skrattar] Det är kanske svårt att fånga exakt hur det ser ut för de som lyssnar, men vi återkommer till det.
LS: Mm.
HE: Liljewall har ju funnits sen 1980 och det finns i Göteborg, Malmö och Stockholm om jag är rätt underrättad här. Vilka projekt tar ni er an där?
LS: Vi har ju en väldigt bred palett av kompetens på Liljewall. Vi jobbar ju väldigt mycket med kontor och handel, och sen så har vi också industri i vår studio. Men vi jobbar brett inom vård. Vi ritar sjukhus, vårdcentraler. Även utbildning, skolor och förskolor. Vi har även spetskompetenser inom landskap, belysning och tillgänglighet. Bostäder är ett väldigt stort område för oss.
HE: Det låter nästan som allting. Så man har troligen kommit i kontakt med ert arbete någon gång, även om man inte vet om det.
LN: Det är inte helt omöjligt. [skrattar]
LS: Det har man sannolikt, ja.
HE: Om vi pratar om arbetsmiljö och interiören i en byggnad, vad är det viktigaste och hur ska man tänka kring byggnadens utformning och hur man sen inreder den?
LN: Varje verksamhet är olika och därför behöver man fördjupa sig kring: ”Hur fungerar den här verksamheten? Vad behöver de för typ av miljöer och vad vill man kommunicera till externa eller medarbetare? Vilka processer förekommer och hur kan vi underlätta för dem?” Funktionen går först och sen att sätta en identitet som motsvarar verksamhetens mål.
LS: Ja, och jag vill återkoppla till den mänskliga skalan. Orienteringen i en fastighet, att man relativt enkelt ska kunna orientera sig och känna sig trygg i var man befinner sig. Den skalan och ljuset.
HE: Så om det är ett stort sjukhus, så är det ganska komplicerat att göra det enkelt att hitta dit man ska?
LS: Det är ju det. Nu jobbar inte jag med sjukhus så himla mycket, men jag har kollegor som gör det. De jobbar väldigt intensivt med just de delarna och att kunna orientera sig på ett bra sätt på sjukhus. Vi ritar bland annat nya förlossning och neonatal-avdelningen som du har varit med i, Linda.
LN: Mm. Där tittar man ju mycket på att skapa trygghet. En läkande miljö som är en del av den vårdande processen.
HE: I början pratade ni om att fånga vad man har för mål och vad man har för speciella krav just för den arbetsplatsen som man jobbar med. Men missas det ibland att fråga de som faktiskt ska jobba där? Man kanske inte alltid har den möjligheten, att prata med medarbetarna helt enkelt.
LN: Varje verksamhet och varje projekt har ju sina förutsättningar. Det vi gör är att vi pratar med ledningsdelarna kring: ”Vad är mål och vision kring era nya lokaler? Hur ser er en process ut? Vilka medarbetare och vilka referenspersoner behöver vi koppla till projektet?”
LS: Sen finns det de delarna när man planerar fastigheten i tidigt skede, innan man har hyresgäster i åtanke. Då är det nog lätt att det missas. Då är det viktigt att ha med kompetens hos arkitekterna och andra konsulter, som kan bistå med de punkterna. De knäckfrågorna man har erfarenhet av.
HE: Ja, men det är väldigt intressant. Vi är lite glada amatörer här och som sagt så har vi precis flyttat in i ett nytt kontor. Mest tog vi det för att det var tillgängligt och vi tyckte om det vi såg. Och just i vårt fall, så gillar jag att det var många små rum som man kunde sitta i. Det är min egen känsla, att det är trevligare och de flesta föredrar det jämfört med öppna miljöer, men vi kommer till det lite längre fram här. Vad ser ni för trender när det kommer till kontoret som arbetsplats?
LS: Nuvarande och framtida trender. Det är nog snarare tvärtom den tanken du hade där med små cellkontor. Man går mer åt öppnare ytor, men sen så kan man ju ha kvar mindre fokusrum för fokusarbete, såklart. Just nu och i synnerhet efter det här året som har varit förbi oss, så ser man mycket viktigt kring sociala möten och kreativa möten, men att även kunna ha videokonferenser och videosamtal i små rum i såna fall. Men öppenhet och mötesplatser är väl det man siktar på framåt.
LN: Jag tror att man skulle kunna säga att man tittar på att individen har olika behov för att kunna fungera och arbeta på ett bra sätt. Därför så går man mer och mer ifrån permanenta arbetsstationer där man har sin plats och att det finns och efterfrågas, precis som du säger, många små rum men att de inte är personliga. Så att har du behov av att sitta i ett enskilt rum med fokusarbete, så kanske du väljer det för dagen, men en annan dag har du behov av överhörning, kunskapsspridning eller sällskap, och då väljer du en annan typ av miljö. Så att det här individuella där du själv kan välja vilken typ av atmosfär eller fokus du behöver.
HE: Ja. Nu är det ju corona, men jag blev nyfiken på hur ni själva sitter i normala fall?
LN: Vi sitter just nu i en landskapsmiljö med flexmöjligheter bland arbetsplatser.
HE: Man sitter med det projektet man jobbar med för tillfället, och om det ändras, så kanske man sitter med en annan projektgrupp senare?
“Vi ser en möjlighet i den här friheten vi har fått - att kunna kombinera jobb hemma och på kontoret - och då är det bra att kunna få någon sömlös lösning, ett hybridkontor till detta. ”
LN: Ja.
LS: Och vi befinner oss just nu i Göteborgskontoret i ett omvandlingsskede, där vi tittar på hur vi själva kan göra om våra kontor framgent, vilket är väldigt spännande.
HE: Ja, vad spännande.
LS: En annan lite rolig anekdot tycker vi är att vårt Stockholmskontor bygger ut och tar mer yta, vilket är en spännande utveckling när många trappar ner och minskar sina ytor.
HE: Ja, det är ju en väldigt intressant grej som det pratas om mycket nu. Nu är det ju uppenbarligen många som jobbar hemifrån. Vi bör jobba hemifrån om vi kan enligt rekommendationer från Folkhälsomyndigheten. Men vad kommer hända sen när den perioden är över, så att säga? Att vi, precis som innan corona, kan vara på kontoret. Vad tror ni själva där? Kommer det att studsa tillbaka hela vägen så att väldigt många är på kontor, eller kommer det vara många som stannar och jobbar hemifrån nu när man har sett att det faktiskt fungerar?
LS: Som många andra redan spanar in, så pratar vi ganska mycket om att vi inte kommer gå tillbaka så som det har varit innan att många av oss sitter på kontoret dagligen, utan att vi nu ser en möjlighet i den här friheten vi har fått. Att kunna kombinera jobb hemma och på kontoret, och då är det bra att kunna få någon sömlös lösning, ett hybridkontor till detta.
HE: Vad betyder det? Kommer kontorsyta gå ner lite i värde då, för att det inte längre behövs lika mycket? Nu är vi i Göteborg, då kommer det vara färre personer per dag som åker in till Göteborg centrum och jobbar på kontor. Då kan man ju dela på en mindre yta. Då borde ju ytan vara mindre värd, så att säga.
LS: Det jag menar på då är att det snarare kommer att vara ett annat värde. Vi kommer absolut vilja ha kvar en mötesplats som vi träffas på och vi kommer vilja ha våra kontor. Det behöver i synnerhet inte vara en mindre yta heller, utan vi kommer behöva omvandla ytorna till mötesplatser och andra typer av aktiviteter. Skapa ett mer upplevelsebaserat kontor, som ger dig en annan upplevelse än hemmet och att jobba hemma.
LN: De flesta undersökningar som har gjorts visar också på att folk vill komma tillbaka till kontor, men samtidigt behålla sin möjlighet till flexibilitet och anpassning till sitt privatliv. Så kommer det säkerligen bli, tror i varje fall vi. Vårt kontor har också tagit ett beslut om att vi har lov till att arbeta hemifrån två dagar i veckan, sanktionerat från ledningshåll. Jag tror att många företag kommer att göra så, att den här flexibiliteten behöver man. Det blir också att man attraherar medarbetare genom att man kan synka den privata miljön och kontorslivet bra.
HE: Så många saknar ändå kontoret, men man vill både ha kakan och äta den, så att säga? Man vill också kunna vara hemma och jobba hemma när det passar.
LS: Det är ju så att vi gör olika saker i vårt arbetsliv. Olika aktiviteter behöver olika typer av lokaler och möjligheter. Så att kunna variera, vill du arbeta koncentrerat och även hämta dina barn, så passar det att arbeta hemifrån om man vill det. Men sitter man i kreativa processer eller samtal och delar av projektet där man behöver sina kollegor, så kanske man hellre behöver göra det på kontoret.
HE: Var står ni i det aktivitetsbaserade kontoret? Vad tycker ni själva och vad tror ni drivkraften har varit? Har det varit att nyttja kontorsytan till fler personer, eller är det att göra arbetsplatserna bättre för de anställda? Eller både och?
LS: Nej, men just det här aktivitetsbaserade i förhållande till landskapsplatser. Att du har den fria möjligheten att sätta dig i en koncentrerad miljö eller en miljö med överhörning, gör ju att det blir en bättre arbetsmiljö än att du sitter i ett kontorslandskap. Sitter du till exempel i ett kontorsrum så går ju överhörning och kunskapsspridning ner på mycket lägre nivåer än om du sitter i ett landskap, så att det är ju ett sätt att svara upp mot vilka miljöer som behövs vid olika situationer.
HE: Vi kanske ska backa också, vad är aktivitetsbaserad … Vi rullade in på det, men vad är skillnaden? En sak var ju öppna miljöer och landskap som vi pratade om. Du har egentligen nämnt det redan…
LN: Det är att man skapar platser och miljöer för olika aktiviteter. Och vilka aktiviteter som finns är olika för olika verksamheter, så man måste ju analysera: ”Hur jobbar ni och hur vill ni jobba i framtiden? Vilka platser behöver ni för att få ett mer stimulerande, kreativt och progressivt kontor?” Men däremot en egen arbetsstation som är den personliga, det får ge vika för att man skapar andra typer av miljöer för att man kanske sitter på sin… De flesta studier när man analyserar kontor visar på att man har en närvaro på sin dataarbetsplats på kanske 35 procent. Då kan man ju fundera på om det är vettigt att fylla ett helt kontor med den typen av platser där man bara vistas på 35 procent av sin arbetstid.
HE: Nej, om man driver ett företag och så hör man 35 procent, då tycker man ju att: ”Här kan vi göra förbättringar.” Men vad tycker en genomsnittlig anställd som kanske upplever att det är väldigt viktigt att man har egen plats ibland?
LS: Vi gjorde ju denna undersökningen ganska nyligen i vår studio till exempel, bara för att dra ett konkret exempel. De svaren som vi fick visade lite bevis på aktivitetsbaserad, att många tyckte att de gott och väl kunde använda sina platser till något annat och att de flesta av dem inte använde sina platser 100 procent. Det var ett fåtal som gärna ville ha kvar sina platser och som använde sina platser mer än 80 procent. Då kom vi fram till… vad var det för siffror, Linda? Det var väl 40 procent som ville sitta aktivt på sina platser hela tiden medan resten kunde flexa beroende på vad de utförde för uppgift. Det var möten, fokusarbeten eller andra saker.
HE: Det kan vara svårt att låta alla få sin vilja igenom när man designar ett kontor. Då måste man ändå bestämma lite grann hur man ska dela upp det.
LN: Sen så finns det ju inte en modell som är gällande heller, att man måste gå till det ena eller det andra, utan det får man göra i samband med det företaget och deras förutsättningar. Är det några som behöver sitta på egen plats, så är det så. Det är inget man har ett svar på direkt, utan det måste man ju processa med verksamheten, både med medarbetare och ledning, för att komma fram till den mest optimala miljön.
LS: Som svar på din fråga där om alla ska vara med och designa, så är ju alla med på sätt och vis. Man behöver få med behovet hos samtliga och behovet av varje verksamhet som Linda var inne på här: ”Vad är det för aktiviteter ni utför och vad är det för behov ni har?” Den delen är väldigt viktig, och det är också viktigt från ledningens håll att få med den här verksamhetsförändringen.
HE: Ja, precis. Jag var själv med under en sån period när jag jobbade på Ericsson, där det kom ett push mot mer aktivitetsbaserade arbetsplatser och öppna miljöer där man inte hade sin egen plats. Det var tidsstudiepersoner som kom och kollade just hur ofta man använde sin egen plats och sen kom det från Eriksson centralt, att man skulle införa det här. Men många av de som var i de teamen jag jobbade med upplevde att det inte var så positivt, för att just där var det nog väldigt vanligt att man faktiskt satt på sin plats hela tiden. Man ville ha en bild på sin familj och vad det kunde vara. Så det upplevdes som negativt av många, och sen gillade givetvis en del det med öppna miljöer och aktivitetsbaserat, så det är en mix. Men det är som du säger, det kan ju också vara något som gör att man väljer en arbetsgivare framför en annan då, om man nu vet hur kontoret är uppbyggt innan man skriver på. Så för en del passar det kanske mer att ha sitt lilla krypin och att man alltid sitter på samma ställe, medan några kanske gillar att man har olika sittningar där man ibland kan sitta med sin projektgrupp, ibland är det kafésittning och är det ibland bibliotekssittning och tyst.
LN: Mm. Sen så är det det här att skapa tillhörighet till de olika miljöerna, vilket är jätteviktigt. Även om man går till en aktivitetsbaserad eller verksamhetsbaserad som är ett annat ord, där man mer håller ihop studios eller enheter på ett annat sätt, ger ju olika typer av miljöer. Det beror på vad som passar det företaget och det är ingenting som säger att en del kan sätta sig på samma plats ofta. [skrattar] Så att den processen är ju jätteviktig.
HE: Just det. Och det finns också en trend mot att det blir mer och mer aktivitetsbaserade miljöer, eller?
LN: Det har pratats om det, men i och med pandemin vilket har gjort att vi alla har blivit mycket mer digitaliserade, så är det många fler som tänker i de spåren, att man går till en aktivitetsbaserad miljö för att man har vant sig vid att man inte behöver ha sitt arbetsbord med sina barn på foton, utan man kan arbeta var som helst. Det har tagit ett jättekliv i och med att alla kan Teams, till exempel. [skrattar]
LS: Precis. Eller så blir det upplevelsebaserade arbetsplatser.
HE: Vad är det då?
LS: Det är den upplevelsen som du vill ge som du inte har hemma. Så att du tar dig till kontoret, möte med folk och möte med andra, till exempel. Vi är ju flockdjur och vill ingå i en gemenskap. Så att komma till den gemenskapen och kunna ha möjligheter till att boka och åka in till kontoret och veta att: ”Här i bokningssystemet ser jag att mina kollegor är på plats i dag, då åker jag in.”
“Det är jätteviktigt för företag att locka in personal till kontoren, för det är där man sätter företagskultur, identitet och tillhörighet. Annars kan man lätt byta.”
HE: Så att upplevelsen är ett sätt att locka folk att faktiskt komma in till kontoret, även om man kan jobba hemifrån?
LN: Det är jätteviktigt för företag att locka in personal till kontoren, för det är där man sätter företagskultur, identitet och tillhörighet. Annars kan man lätt byta. [skrattar]
HE: Ja. Och så bara en siffra. Facebook är ett företag med stark dragningskraft för till exempel utvecklare. De planerar att införa att hälften av deras arbetskraft ska jobba hemifrån inom tio år. De har väl kanske verkligen tagit fasta på det som har hänt nu och att det faktiskt fungerar.
LN: Mm.
HE: Jag själv är mer åt det andra hållet. Som ni också lite pratar om, mycket av det som definierar företaget händer ju på kontoret. Jag tror att många vill tillbaka till det i stor grad och jag känner väl också just att det blir bättre, helt enkelt. Det blir bättre möten, det är lättare att jobba ihop om man kan peka på varandras skärmar och diskutera på en whiteboard. Det kan man delvis göra online, men man missar den där snabba återkopplingen att bara kunna kasta ut en fråga och få svar. Jag tror inte att man alltid ringer upp på Teams eller Zoom när man har en liten, liten fråga, så att mycket av de grejerna försöker man lista ut själv hemma.
LS: Så kan det vara. Jag tänker mig att Facebook som är ett så stort företag som lockar många arbetstagare har möjlighet att göra så, men det ska bli väldigt spännande att följa deras utvärdering om det gick bra att göra på det sättet. Men har man ett annat bolag som inte har det namnet, så kanske man är i mer behov av gemenskapen och tillhörigheten som Linda var inne på.
HE: Ja, så kan det ju mycket väl vara. Om vi åker tillbaka till ert jobb, har ni några spännande projekt på gång här i Göteborg? Ni har jobbat med SKF:s kontor.
LN: Bland annat SKF, ja.
LS: Ja, precis.
LN: Och Cyan som gör racingbilar. Vi blev nominerade till Guldstolen som faktiskt är det finaste inredningsarkitekturpriset.
HE: Vad kul.
LS: För det projektet.
HE: Fick man någon racingkänsla i kontoret, eller?
LS: Absolut.
LN: [skrattar] Ja, du får gå in och kika på hemsidan, så ser du.
LS: Det är en väldigt fin motivering från Sveriges Arkitekter, det tackar vi för. Och vi är ju även nominerade för ett annat projekt på kontoret, Kunskapshuset i Gällivare, en skola som är nominerad för Kasper Salin. Så det känns ju lite extra kul när det händer en hel del.
HE: Ja, superkul. Vi har jobbat en del med Forza Football och de hade mycket fotbollstema på sitt när de hade ett stort nytt fint kontor. Det var väldigt imponerande. Vi har varit och spelat pingis mot dem och så.
LS: Vad kul. De känner jag till, ja.
HE: Ja. Och vi återkommer till oss här då. Vi sitter ju i vårt nya kontor här vid Brunnsparken, Drottninggatan 38 går man in på. Har ni några tips för hur vi kan göra det här så trivsamt som möjligt? Ni kan ju snegla runt lite här. Vi sitter ju i små rum, tvåpersonersrum, de flesta av oss. Vi har några fem- och sexpersoners rum också.
LS: Att få in dagsljuset lite mer hade ju varit ypperligt och identiteten när man kommer in, att man känner av var man är så fort man kommer.
HE: Så lite mer information och skyltar, och saker som visar vilka vi är?
LS: I den stilen. Sen fick vi ju ett väldigt trevligt välkomnande i alla fall av din kollega. Du får ge honom cred.
HE: Det var bra.
LS: Ja. [skrattar]
LN: Kanske att identiteten inte finns i skyltar, utan i vilka miljöer ni skapar lite grann. Vilket uttryck ni vill kommunicera utan skyltar och beskrivande text. Och sen så även titta på ljussättningen. Dagsljus absolut hade ju varit till fördel, eller så skapar man miljöer med ljus. Era mötesplatser där kanske kunde få mer intimare rum genom att jobba med ljuskällor och ljussättning.
HE: Ja, kan man ta många små ljuspunkter och så blir det lite snyggt på det sättet?
LN: Det hade tillfört.
LS: Textil.
HE: Men om vi spinner vidare på det då, hur kan vi visa vår identitet utan… Jag var inne på skyltar och tv-skärmar. Jag tänkte att man ska visa identitet, men vad kan man göra mer om man ska vara lite mer kreativ?
LS: Ni är ett techföretag. Ni är ganska moderna, kanske?
HE: Ja, vi hoppas ju det.
LS: Ni hoppas vara det. Tekniska, vad innebär det om man omsätter det?
HE: Så visa upp det i inredningen?
LS: Ja, i detaljer. Era attribut kanske som ni använder er av. Att tekniken syns kanske?
HE: Vi kanske ska låta den här poddutrustningen sitta kvar, för den är ganska fin. [skrattar]
LS: Ja, men den känns ju lite inspirerande.
LN: Ja, men jag tyckte faktiskt att det kändes väldigt high-tech när vi kom in, om man jämför med vårt egna yrke, att se mickar, mixerbord och kameror uppriggade genom en stor glaslåda. Det var väldigt spännande att se som första intryck.
HE: Jag ska ha det här uppe hela tiden då om vi lyckas på något sätt.
LS: High tech-detaljer i lösningar i konstruktioner eller visualiserat på något sätt.
HE: Ja, men jag ville inte säga det själv, men nu säger jag det ändå, att själva programmering är ju nästan lite tråkigt på ett sätt. Det är ju en skärm och så skriver man textfiler på skärmen. Men man får hitta andra attribut som kanske kopplar till det med robotar eller ljudutrustning som vi har här, så man får en techkänsla.
LN: Ni har en stor screen i ert rum, där kan ni ha era script rullandes, så förstår man verkligen vad ni arbetar med.
LS: Matrix. [skrattar]
HE: Jag har varit inne på något liknande faktiskt, på Future Skill så har vi något som heter Freecode, då man skriver koder. Vi kanske kan ha det rullande där.
LN: Det kanske kunde vara en snygg bild liksom, som hela tiden rör sig.
HE: Jag tyckte det var wild and crazy när jag sa det, men nu säger ni det också, så nu får vi nästan bestämma det.
LS: Nu blir det så.
“Jag tror också att kontoret behöver erbjuda många delar av det som hemmet erbjuder i dag. En plats för koncentration, avskildhet och möjligheter att tvätta samtidigt som man arbetar till exempel. Handla mat, barnpassning och att man har såna tjänster mer möjliga, men i kontorsmiljöer. ”
HE: Ja. Man kan ju tänka sig att corona kommer ha stor påverkan på kontoret och vi har pratat om det redan en hel del. Jag tror att i Storbritannien så har man bestämt att sommaren är slut på corona, så om vi hoppas att de har rätt och folk kan jobba som vanligt igen. Kan ni berätta vidare lite hur ni tror att framtidens kontor kommer se ut och hur det kommer präglas av corona?
LN: Jag kan börja lite där. Jag tror ju helt klart att tekniken och digitaliseringen behöver uppgraderas ännu mer. Vi kommer använda oss mycket av olika mjukvareprogam som underlättar vårt arbete och också kunna synka det sömlöst mellan hemmet och kontoret som vi var inne på innan, till exempel boka in sig på att komma in till kontoret och boka upp möten, kunna ha videomöten med andra orter från kontoret eller vad det nu kan vara. Det finns ju massa olika saker och jag kan inte alla de här tekniska programmen. Jag läste om någon städfirma som skulle uppgradera sig digitalt till exempel, att man digitalt skulle kunna beställa extra hygienisk städning och kolla läget liksom: ”Hur ofta har det hänt och är handtaget avtorkat? Finns det någon sensor på det”, och så vidare.
HE: Snabba upp digitaliseringen som en del av kontoret?
LN: Ja, men det tror jag med, och då också ha koll på vilka olika mjukvaruprogram man har. Men det behöver man ha koll på så man inte ballar ur. [skrattar]
LS: Jag tror också att kontoret behöver erbjuda många delar av det som hemmet erbjuder i dag. En plats för koncentration, avskildhet och möjligheter att tvätta samtidigt som man arbetar till exempel. Handla mat, barnpassning och att man har såna tjänster mer möjliga, men i kontorsmiljöer.
HE: Vi kommer tävla med hemmet.
LS: Vi kommer tävla med hemmet, så att det kommer bli en större växelverkan mellan vad som är kontor och vad som är hem. Även kontoret kanske kan bokas för ett dop. Det har hänt på vårt kontor till exempel, att man använder kontoret också för privata aktiviteter, precis som man använder hemmet för kontorsmöjligheter.
HE: Ja, men det kör vi också faktiskt.
LS: Så att den här växelverkan tror jag kommer sys ihop ännu tightare.
HE: Jag tycker det låter väldigt spännande att kontoret måste tävla med hemmet. Det känns som en följd av det här. Nu måste man ha upplevelsebaserat som vi pratade om, att locka in folk för att faktiskt komma och jobba ihop, så att det blir ännu lite bättre, allting.
LS: Ja.
HE: Superspännande. Stort tack Laura Stål och Linda Nilson för att ni var med.
LS: Tack själv.
LN: Tack.