32. Studera programmering med Sara Wickenberg

Vad är skillnaden mellan att studera programmering på yrkeshögskolan jämfört med universitetet? Let’s tech-poddens femte säsong drar igång med ett samtal med Sara Wickenberg, enhetschef på yrkeshögskolan Campus Mölndal. Tillsammans med Henrik Enström diskuterar hon sin egen karriärsresa från programmerare till utbildningsledare och hur synen på yrkeshögskolans IT-inriktning har förändrats under det senaste decenniet.

Vad är skillnaden mellan att studera programmering på yrkeshögskolan jämfört med universitetet? Let's tech-poddens femte säsong drar igång med ett samtal med Sara Wickenberg, enhetschef på yrkeshögskolan Campus Mölndal. Tillsammans med Henrik Enström diskuterar hon sin egen karriärsresa från programmerare till utbildningsledare och hur synen på yrkeshögskolans IT-inriktning har förändrats under det senaste decenniet.

Länkar

• Besök Campus Mölndals webbsida för mer info om deras utbildningar

• Besök Codic Educations webbsida för info om deras kurser, utbildare och vilka skolor de föreläser på

• Kontakta Sara på LinkedIn

• En artikel på allastudier.se om valet mellan yrkeshögskola och universitet

• Bristen på kvinnor inom programmering har tidigare diskuterats i avsnitt 5 med Recorded Future och avsnitt 10 med Malin Frithiofsson

Om du inte har tid att lyssna…

HE: Hej och välkomna till Let’s tech-podden. Jag heter Henrik Enström och är VD för Codic Consulting och Codic Education. I det här avsnittet kommer vi fokusera mer på vad Codic Education håller på med, nämligen att jobba med YH-utbildning. Jag säger välkommen till Sara Wickenberg, som är enhetschef på Campus Mölndal. Välkommen hit.

SW: Tack.

HE: Kan du berätta lite om dig själv och din roll på Campus Mölndal, och vad du gör?

SW: Jag har utbildat mig inom programmering på 1990-talet. Det är ganska länge sen nu. Och sen gick jag på Hyper Island, en ganska välkänd yrkeshögskola, i Karlskrona på den tiden. Jag jobbade en period som programmerare, innan jag gick över till att arbeta inom yrkeshögskolan som har varit mitt stora intresse, att jobba med utbildning.

HE: Hur kom du in på det från början? Vad var det som lockade? Det var ändå ett litet spårbyte.

SW: Jag hade läst till lärare och insett att uppfostra barn kanske inte var min grej. Jag har ett pedagogiskt intresse. Jag tog en paus från det och utbildade mig inom programmering, och kände att vuxenutbildning inom IT, det är där jag ska vara. Och kanske inte som lärare, utan som utbildningsledare var mitt första mål.

HE: Och vad gör en utbildningsledare?

SW: Utbildningsledare inom yrkeshögskolan är en form av projektledarroll, kan man säga. Det är spindeln i nätet. Om man jobbar med IT-utbildningar som jag har gjort större delen av min tid, så handlar ju det dels om att hitta rätt lärare. Lärare på yrkeshögskolan inom IT är ju inte pedagogutbildad personal, utan det är ju experter från branschen, men som har en pedagogisk förmåga och ett pedagogiskt intresse.

HE: Så det optimala hade varit någon som är programmerare, men som också vill vara lärare och har gått pedagogiskt utbildning? Det är förstås svårt att hitta.

SW: Ja, och den pedagogiska utbildningen har vi ju inget krav på, men det är ju viktigt att man ändå har en förmåga att dela med sig av det man kan. Och det är faktiskt väldigt roligt, jag har märkt under mina år med IT-utbildningar på yrkeshögskolan att det är jättemånga programmerare som drivs av att dela med sig av sina kunskaper. Det här med lärande och utveckling i sitt eget kunskapsområde är ju någonting som jättemånga programmerare känner ett stort engagemang för.

HE: Just rekryteringsbiten där låter ju lite svår, för du ska hitta någon som dels är duktig inom programmering, men också helst vill vara lärare och dela med sig?

SW: Den är svår, den är svår. Den har blivit lättare på senare år för mig som chef. Dels på grund av att jag har fått ett större nätverk såklart, nu har jag jobbat länge inom IT. Men också genom att jag har kommit i kontakt med Codic Education, såklart.

HE: Ja, vi jobbar ju med det, så vi vet både hur man gör, men också att det är svårt.

SW: Men utbildningsledarens roll, det är ju jätteolika hur man organiserar på olika skolor. Någonting som jag har sett och som jag har tagit fasta på när jag valde att bli chef, är att försöka hitta personer som har en pedagogisk kompetens och förmåga att stötta de här konsulterna som kommer in och som kanske inte har den erfarenheten med sig. Så att antingen så är det någonting som skolan behöver kunna erbjuda, eller att konsulten eller konsultföretaget har det pedagogiska stödet på sin hemmaplan, för att det ska bli bra.

“Jag brukar säga att en IT-utbildning på yrkeshögskolan, det är som en hantverksutbildning. Programmering är ett hantverk. Det är inte en teoretisk kunskap om hur du skriver kod, utan utöver att lösa rena praktiska uppgifter med koden, så ska den också publiceras och ut och fungera. ”

HE: Är pedagogik någonting som man mestadels kan lära sig eller något som man har medfött, och vara bättre eller sämre på som person?

SW: Jag tror att vi är olika i våra personlighetstyper och att man har vissa fördelar och vissa styrkor. Sen tror jag absolut att man kan utveckla det man inte är lika bra på, annars skulle jag kanske inte jobba med utbildning. Men när det gäller att bli en duktig lärare, så tar det många år. Oavsett vad du har för bakgrund eller personlighet, så tar det lång tid. Det är mycket som ska fungera. Och på samma sätt så är ju det här med utbildningsledarrollen också någonting som tar tid att komma in i. För utöver att hitta duktiga lärare, så ska man ju hantera Myndigheten för yrkeshögskolan, ledningsgrupperna som består av branschen. Det är administration, det är väldigt många studerande-kontakter, säkerställa att alla har en LIA, och så vidare.

HE: Så det är verkligen att vara spindeln i nätet på massa olika sätt, projektledare och kanske lite consular, någon som ledsagar och hjälper till och ser till att det helt enkelt blir bra för eleverna och att de lär sig någonting och kommer igenom utbildningen och är nöjda?

SW: Mm.

HE: Intressant roll. Hur hittar man utbildningsledare då?

SW: Jag har faktiskt riktat antingen mot entreprenörer eller pedagoger när jag som chef har rekryterat utbildningsledare. Absolut skulle en projektledare från IT-branschen också kunna passa med det här jobbet, men det behöver vara en person som kan se den stora bilden och samtidigt ha förmåga att jobba med detaljer. Och de kan ju finnas från vilken bransch som helst egentligen, så jag har försökt att ha en ganska bred tratt när jag har gått ut med annonser, och sen titta mycket på personlighet vid själva intervjuerna.

HE: Om vi pratar vidare om Campus Mölndal, så är ni ju just en yrkeshögskola som vi har nämnt här innan. Vad kännetecknar er verksamhet? Hur skulle du beskriva er? Ni är inte bara en yrkeshögskola ska vi säga, förresten.

SW: Nej, just det. Campus Mölndal är ju all vuxenutbildning i Mölndal stad. Så förutom yrkeshögskolan så har vi det som man brukar kalla för komvux. Vi har SFI. Vi har grundvux, alltså, vuxenutbildning på grundskolenivå. Vi har lärlingsutbildningar, yrkesutbildningar på gymnasienivå och studie- och yrkesvägledning. Så det är en stor verksamhet, Campus Mölndal. Och yrkeshögskolan har funnits sen 2002, men då har man jobbat med inriktning mot hälsa och drivit en utbildning som riktar sig mot funktionshinderområdet i ungefär 19 år. Det var först 2018 som vi började utbilda inom IT och det var då man också anställde en separat enhetschef till skolan. Innan dess har det varit en ganska liten verksamhet, som legat under gymnasiet eller komvux.

HE: Hur länge har yrkeshögskolor funnits över huvud taget? Vet du det ungefär?

SW: Det hette ju “kvalificerad yrkesutbildning” från början och var ett pilotprojekt eller en testverksamhet, som jag har för mig startade 1998. Det kan ha varit 1997.

HE: 1997, 1998, någon gång. Ja, just det. Det var då jag började på Chalmers, så att ja, då kände jag nog inte till att det fanns knappt.

SW: Nej, och 1999 började jag en sådan utbildning. Och sen 2008, blev utbildningsformen etablerad som en av två eftergymnasiala utbildningsformer i Sverige. Vi har högskola, universitet och vi har yrkeshögskola. Det är de två eftergymnasiala utbildningsformerna som finns.

HE: Så om man jämför till exempel Chalmers som är i stan här, som en del kanske har gått för att bli programmerare, och YH-utbildning. Hur skiljer de sig åt i stort?

SW: En viktig skillnad är ju utbildningens längd. Högskoleutbildningar och Chalmersutbildningar ligger ju ofta på 4,5 till 5 år. Med så lång tid på sig att utbilda sina studenter, så packar man ju in väldigt mycket olika saker i sina kurser och ganska liten procentandel som ändå är konkret programmeringskunskap.

HE: Det håller jag med om, ja.

SW: Vi på yrkeshögskolan har ju 1,5 till 2 år på oss att förbereda de studerande för arbetslivet. Och då är det ju ofta en fjärdedel, alltså, en termin praktik. Så då gäller det att vara oerhört effektiv. Jag brukar säga att en IT-utbildning på yrkeshögskolan, det är som en hantverksutbildning. Programmering är ett hantverk. Det är inte en teoretisk kunskap om hur du skriver kod, utan utöver att lösa rena praktiska uppgifter med koden, så ska den också publiceras och ut och fungera. Det här med continuous integration och hur man uppdaterar sin kod och utvecklar sitt system kontinuerligt. Den typen av förståelse är ju jätteviktig utöver att kunna lösa vissa formler eller vad man ska säga i själva koden.

HE: Så det är bra att tänka på att det finns yrkeshögskola då. Det finns kanske en del som helt enkelt har börjat på universitet eller Chalmers, bara för att man har sett det framför sig under tiden man har gått på gymnasiet kanske. Men om man verkligen är intresserad av programmering så är ju det här ett jättebra alternativ, för man fokuserar ju på just det. Och som du säger, man kommer ut och gör praktik i verkligheten i riktiga projekt också. Så att det är ju mycket mer fokuserat på det om man är intresserad av just programmering då.

SW: Ja.

HE: Vill man också ha matte, fysik och hållbarhetslära och allt möjligt, så kanske man ska ta någon annan utbildning.

SW: Ja, jag tror att det är många som inte känner till yrkeshögskolan eller kanske har en bild av att det skulle vara en lägre kvalificerad utbildning. Men i själva verket så är det en kortare och effektivare, mer arbetsinriktad utbildning och man kommer ut på arbetsmarknaden och börjar tjäna pengar tre år tidigare än vad Chalmers-studenten gör. I stället för att ta lån i tre år, har du en lön i tre år. Så att även om man kanske inte börjar med de skyhöga lönerna man förväntar sig när man kommer in i IT-branschen, så har man gott om tid att jobba upp sig till en riktigt kvalificerad roll. Så att när man kommer ut från yrkeshögskolan och har gjort sin slutpraktik som ofta är ute på ett företag med verkliga projekt, så är man på något sätt redan inne i jobbet. Det är en otrolig fördel skulle jag säga, jämfört med högskolans IT-utbildningar, om det är det man vill göra.

HE: Jag har tänkt på det många gånger, att det var väldigt mycket man läste som man aldrig har använt sen, Fourieranalys eller sånt som man glömt bort för länge sen. Det har ju aldrig kommit till nytta och det känns ju lite dumt egentligen, att man lägger tid på det, men så är det.

SW: Jag tror att för många arbetsgivare, så är det lite en stämpel på att man har en viss förmåga till uthållighet och förståelse för och jobba länge med projekt och så, om man har gått en högskoleutbildning. Så att detaljerna i vad du egentligen har pluggat, är mindre viktigt än det faktum att du klarade av att fullfölja den. Det har ett värde i sig.

HE: Ja, men det känns dumt att lägga tre år på att bevisa att man kan lösa någonting som man sen inte ska använda. Men jag är med, jag tror ju att det kan vara så också definitivt. Det var det de sa när man gjorde lumpen också. Det är bra att ha gjort det, men okej, man kommer aldrig använda själva … Men det var en kul tid. Finns det något som kan förändras från arbetsgivarnas sida, tycker du? Upplever du att man ser annorlunda på någon med ingenjörsexamen eller någon som har en mer praktisk YH-utbildning?

SW: Jag tycker att det har skett en jättestor förändring under den tiden jag har jobbat inom yrkeshögskolan. När jag började 2008 som utbildningsledare och vi försökte hitta praktikplatser till våra YH-studenter, så sa de flesta företagen och framför allt konsultbolagen: ”Tyvärr, vi kan bara anställa folk med högskoleutbildning för det är det våra kunder efterfrågar. Vi kan inte ta dem på praktik och vi vill inte anställa dem efter examen. Kanske när de har fem års arbetslivserfarenhet.” Och sen några år senare, för det har ju varit svårt för branschen att hitta kompetens, så hade de ändrat sig och kunde säga att: ”Nej, men vi ser ju att era YH-studenter är duktiga. Vi kan tänka oss att anställa dem efter examen. Våra kunder har börjat förstå det här, men vi kan inte ta dem på praktik. Det är ingen av våra kunder som är intresserade av att ta in dem.” Och där kan jag se att det har skett ytterligare en förändring där nu till och med konsultbolag tar emot våra studerande på praktik, för de vet att om de inte gör det, då är det någon annan som anställer dem. Då får man de inte efter examen. Bristen är så stor. Och det händer ju att man till och med får jobb under sin slutpraktik som YH-student. Inte alla, absolut inte, men det är inte ovanligt när de tar examen att flera redan har en anställning.

“Det händer ju att man till och med får jobb under sin slutpraktik som YH-student. Inte alla, absolut inte, men det är inte ovanligt när de tar examen att flera redan har en anställning. ”

HE: Nej, men det är jag med på. Är det svårt att hitta folk som vill gå YH eller vad är svårast? Man får ju tilldelning av YH-utbildningar från myndigheten. Är det det som är det svåra, eller är det svåraste att hitta elever som faktiskt fyller de utbildningarna man har?

SW: Det är en jätteintressant fråga, för att på något sätt så talar vi med tre olika målgrupper, vi som driver yrkeshögskoleutbildning. Å ena sidan så är det vår myndighet. Det är steg ett, vi ska få de att godkänna utbildningen. Eller det är egentligen inte steg ett, för att för att få dem att godkänna utbildningen, så behöver vi ha en bra dialog med branschen och med arbetslivet, och säkerställa att de är med på tåget. Det är det som ligger till grund för myndighetens beslut i väldigt hög grad.

HE: Just det. Så all YH-utbildning utgår från att man tittar på: ”Vad är behovet av att anställa de här personerna sen?”

SW: En verklig efterfrågan ja, av att anställa. Så att en bra dialog med arbetslivet, att signa utbildningar som lever upp till deras behov. Leverera en sådan ansökan till myndigheten, förhoppningsvis få den beviljad. Det är absolut en trång del av uppdraget, att lyckas med det. Och sen kommer nästa, att fylla klasserna. Och ja, det kan vara svårt att fylla klasserna. Det kan framför allt vara så att många yrkeshögskolor har liknande utbildningar. Sökande söker till alla skolorna. Blir man erbjuden plats på mer än en, så tackar man ju nej till den andra. Så där står vi som skolor och tror att vi har fyllt vår klass, och så blir det många avhopp i sista stund. Det är ju också så att det är framför allt killar som har läst programmering innan på gymnasienivå, och som därmed är mer behöriga. Och där ser ju vi att man skulle kunna komma långt med att stötta tjejer i att få rätt behörighet för att kunna konkurrera med killarna om de här platserna.

HE: Hur kommer det sig att det är fler killar som kommer från gymnasiet och redan har pluggat eller hållit på med programmering?

SW: Alltså, jag tror ju framför allt att vi lever i en tid där man uppfostras olika och det finns kulturer bland killar och bland tjejer vad som är coolt att gilla och så vidare. Det är svårt för både killar och tjejer att överskrida den gränsen, att man kanske inte ens ser det som en möjlighet som en tjej. Man tänker inte att programmering kan vara kul.

HE: Ändrar det sig åt något håll eller blir det mer eller mindre populärt för tjejer?

SW: Jag tror och skulle nog säga att det blir mer populärt, men det är inte tillräckligt synligt hos oss än. Jag analyserade de sökande vi hade förra året och såg att vi hade faktiskt 20, 25 procent tjejer som sökt, men bara 5 procent som blev antagna: ”Varför är det så”, tänkte jag. Jo, det handlar om att killarna redan har behörigheten och de som är fullt behöriga, har förtur till platserna. De som saknar förkunskaper kan vi utbilda under sommaren, men då slåss de bara om de platser som är kvar. Så alla de 20, 25 procenten tjejer kunde bara slåss om den lilla potten platser. Och därför har ju vi en plan på att göra ett ungdomsprojekt här under våren för att väcka intresse, inte bara hos tjejer, utan hos alla tänkbara ungdomar som kanske inte sett IT som sin bransch. Få prova på lite grann och få en möjlighet att bli behöriga med hjälp av oss under våren.

HE: Men är inte programmerare ett av de vanligaste jobben man kan ha nu för tiden? Det borde ju finnas ett sug av det skälet, att det finns mycket jobb och bra lön och så vidare.

SW: Många går fortfarande med tanken: ”Jag vill inte jobba framför en dator hela dagarna.” Det kan man ju svara två saker på. Det ena är att alla jobbar framför en dator. Det gör de ju inte, men väldigt, väldigt många gör ju det. Jag menar, jag brukar skoja och säga att jag jobbar med att skicka mail och prata i telefon. Men sen kan man ju också säga att programmering är så mycket mer än så. Jag brukar försöka framhålla att det är ett kreativt yrke, där du skapar. Den typen av synsätt tror jag tilltalar tjejer mer också, att man förstår kreativiteten som finns i det här och inte bara tänker att: ”Det är som att räkna mattetal i en mattebok där du bara ska jämföra med facit, och blev det rätt eller fel.” Utan att det faktiskt handlar om att kunna skapa någonting och förverkliga en vision.

HE: Nej, men absolut. Det är ju ett nice jobb också, att det ofta är mycket flexibilitet. Man kan jobba hemifrån bra i dessa tider och man kanske kan jobba utomlands lätt. Och på många arbetsplatser kan man flytta mellan kontoren.

SW: Nej, men det är absolut viktigt. Jag tror också att det är viktigt att framhålla att det är en kompetens. När man väl besitter den här kompetensen, så har man världens möjlighet att kanske starta eget företag och få ännu mer frihet. Så alla de sakerna som du också lyfte fram, tror jag är viktiga just för att locka ytterligare nya målgrupper till IT-branschen. Tjejer, men även killar.

HE: Nu är du ju lite partisk här, men om man sitter och lyssnar på det här och kanske ska gå en YH-utbildning, vad tycker du man ska tänka på i valet av skola?

SW: Det är ju såklart otroligt viktigt att man har bra lärare, och det är en svår fråga att lösa som jag var inne på förut. Det handlar ju dels om att antingen att läraren har erfarenhet själv eller att det bolaget som läraren jobbar hos kan ge det pedagogiska stödet till sin personal. Alternativt att skolan arbetar på ett sådant sätt, att man stöttar och kompetensutvecklar lärarna, så att de blir duktiga pedagoger. Och någonting som jag tror är viktigt då om man tar kontakt med skolan och vill ställa vissa frågor, är lite kring långsiktigheten: ”Hur länge har den utbildningsledaren arbetat här? Är den helt nyanställd?” Ja, det kommer ta två år ungefär att lära sig yrket hur engagerad man än är. Så en utbildningsledare som har funnits ett par år och som förhoppningsvis också går till jobbet inte bara för att få en lön att betala hyran med, utan för att man har ett engagemang för att få ut de studerande i jobb. En sådan utbildningsledare kan ju göra underverk när det gäller att se till att utbildning blir riktigt bra, medan en ny eller en som bara vill göra sitt kneg och that’s it, den kommer inte att bidra till den bästa utbildningen.

“Det är viktigt att framhålla att [programmering] är en kompetens. När man väl besitter den här kompetensen, så har man världens möjlighet att starta eget företag och få ännu mer frihet.”

HE: Men det låter lite svårt då som blivande elev att lista ut det här. Om man har chansen och får gå till skolan, så kan man ju givetvis ställa den typen av frågor och se om det är personer som har varit med länge, både lärare och utbildningsledare. Men det finns inga mätningar eller några som rate:ar yrkesutbildningar eller så?

SW: Myndigheten gör ju uppföljningar sex månader efter avslutad utbildning. De resultaten kommer ju tyvärr lite för sent för att det faktiskt ska tala om den verkligheten som är nu, eftersom utbildningarna förändras och personalen byts ut. Men när människor hör av sig till oss och ska söka eller även innan när jag jobbade som utbildningsledare själv, så brukade jag uppmuntra dem att ändå göra lite egen research. Dels tycker jag att man ska ringa några av de företag som man kanske tänker sig att man vill jobba på sen för att fråga vad de värderar vid en rekrytering, och säga: ”Jag har tänkt gå den här skolan, verkar det vettigt?” Sen tycker jag att man ska ringa och kolla med utbildningsledaren. Fråga lite: ”Hur länge har du jobbat? Vad driver dig i ditt jobb och finns det kursutvärderingar från de lärare som ska hålla i kursen, eller är de nya hos er?”

HE: Just det, för det är väl ett krav att man gör kursutvärderingar på alla utbildningar?

SW: Ja. Många väljer ju faktiskt skola utifrån kortaste resväg hemifrån, och jag tycker att du ändå ska investera inte bara de här två åren med studiemedel som du lånar för din framtid, men du ska ju framför allt satsa på att ge dig själv en ny karriär. Och att då göra ett ordentligt research-arbete för att välja den skolan som är bäst utifrån vad som är viktigt för dig, det tycker jag är ungefär lika viktigt som att kolla på många lägenheter innan man lägger ett bud på en dyr bostadsrätt.

HE: Ja, det låter rimligt när du säger det. Oftast kanske man får tips av en kompis som säger att: ”Den här skolan gick jag och den är bra.”

SW: Och då ska man tänka på: ”Vilken utbildning gick du? Vem var utbildningsledare där?” För att: ”Den här skolan är bra”, det är inte så enkelt som en hel skola är bra, utan då kanske man själv söker en annan utbildning med en annan utbildningsledare och där var det inte samma engagemang eller samma gedigna bakgrund av att ha drivit det i några år. Nu talar jag ju lite emot mig själv när jag säger att man ska ha funnits i flera år eftersom vi har ganska kort tid här inom IT, men erfarenheten finns ju hos mig som chef. Framför allt så tänker jag att det också handlar om, vad är det för prioriteringar som man gör med sina pengar? Vi är en kommunal aktör och vi drivs inte av vinst, men det är ju inte självklart att en kommunal aktör därför satsar på kvalité med sina pengar. Det är ju inte heller så att bara för att ett privat bolag gör vinst, så gör de dåliga prioriteringar med sina pengar. Men det är ju trots allt viktigt att den som sitter på pengarna prioriterar och levererar kvalité, och är beredd att ta vissa extrakostnader ibland om något inte blev som det skulle. Den typen av frågor tycker jag man ska ställa.

HE: Ja, men det kan jag intyga efter att ha jobbat med dig, att du verkligen satsar på kvalité, så där får du ett gott ord från mig. Om det är någon som lyssnar och blir sugen på att söka just till Campus Mölndal då, hur bär man sig åt? Behöver man några förkunskaper?

SW: Ja, det gör man. Vi har tre IT-utbildningar som startar i höst. För att kunna söka till IT-projektledare, så behöver man inte någon teknisk bakgrund, för att vi har grundläggande tekniska kurser i utbildningen. Däremot behöver man ett års arbetslivserfarenhet med någon form av ansvarstagande roll, för att vi har sett att ha fått förtroende för att ta ansvar och att kunna leda andra människor, är svårare för oss att lära ut på så kort tid, än att ge en grundförståelse för de olika teknologierna som finns i branschen. Men där vill jag säga att, ska du bli projektledare och inte har en bakgrund från IT, då måste du läsa någonting med teknisk inriktning, för branschen förväntar sig det av dig. För våra andra två utbildningar, .NET-utvecklare och moln- och virtualiseringsspecialist, så krävs två stycken gymnasiekurser inom IT. För .NET så är det Programmering 1 och Webbutveckling 1, plus att man ska ha läst Matematik 2. Har man inte läst de innan så kan man plugga in grundläggande kunskaper inom programmering och få göra ett behörighetsgivande prov hos oss. Man kan också anmäla sig att man vill gå den här förutbildningen som går under sommaren. Men det var som jag var inne på förut när vi pratade om tjejer, att det är många sökande som är intresserade av att gå den och ett begränsat antal platser. Moln- och virtualisering har två andra såna förkunskapskurser som är Dator och nätverksteknik samt Datorteknik. Och det är samma där, det är inte så många som har med sig dem från gymnasiet och har man inte det, så har vi den här sommarkursen som vi har ett begränsat antal platser till.

HE: Och när måste man ha sökt utbildningen? När får man reda på att man är med?

SW: Vi öppnar vår ansökan den 12 februari och nu har jag inte datumet i huvudet, men jag tror att vi har den öppen fram till början av maj, kanske mitten av maj, och besked ska man få vid midsommar.

HE: Ja, det kan vara ett trevligt besked att få till midsommar då.

SW: Mm.

HE: Sista frågan här, vad tror du om yrkeshögskolans framtida roll inom IT-utbildning? Hur tror du den kommer vara? Och yrke som utvecklar i stort, hur tror du det kommer förändras? Jag klämde in två frågor där.

SW: Yrkeshögskolans framtida roll när det gäller IT-utbildningar, var det den första?

“Jag tror någonstans att ungdomen ska få verktyg och skapa den framtid som de vill ha. Och där är det digitala väldigt viktigt, att besitta kunskapen om hur du skapar digitala verktyg. Oavsett om du ska jobba med det eller inte, är det en viktig kunskap för att kunna påverka vilken framtid vi bygger. ”

HE: Mm.

SW: Det är en jätteviktig roll. Den praktiska inriktningen, den konstanta dialogen med branschen. Snabbheten i att förändra innehållet, LIA-praktik som vi har är superviktigt. Jag tror det är helt rätt utbildning att gå om det är programmerare du vill bli eller IT-tekniker inom de områden som finns. Jag tror att det är en mer strategisk väg om det är ett jobb du vill ha och inte sikta på forskning eller mer övergripande strategiska frågor. Absolut helt rätt. Och fråga nummer två?

HE: Fråga nummer två kanske har lite att göra med varför man ska vara intresserad av att bli utvecklare. Hur tror du att rollen och jobbet som utvecklare kommer förändras framåt i tiden, så att säga?

SW: Jag tänker så här. Vi är i början av en digital revolution och vi har ingen aning om vart det kommer ta oss. Jag kommer inte finnas kvar här på denna jorden då, men vi är i början på en digital revolution där kunskap om det digitala och hur det skapas är en fråga om makt. Det är en oerhört viktig kompetens som jag tycker att alla behöver ha. Att ta ett första steg in i den här branschen och lära sig att bygga de digitala verktyg som kommer skapa vår framtid. Det är en möjlighet, att få vara med och forma framtiden. Så vart branschen går, det handlar ju om var de som besitter kunskapen vill att den ska gå, och det är därför vi vill göra vår ungdomssatsning. Jag tror någonstans att ungdomen ska få verktyg och skapa den framtid som de vill ha. Och där är det digitala väldigt viktigt, att besitta kunskapen om hur du skapar digitala verktyg. Oavsett om du ska jobba med det eller inte, är det en viktig kunskap för att kunna påverka vilken framtid vi bygger.

HE: Fint. Tack så mycket, Sara Wickenberg från Campus Mölndal.

SW: Tack ska du ha, Henrik.