40. Framtidens arbete med Greta Braun
Den fjärde industriella revolutionen är på god väg att förändra samhället i grunden. Greta Braun är doktorand på Chalmers och forskar på framtidens arbete. I Let’s tech-poddens första avsnitt för säsongen diskuterar hon digitaliseringens framfart och vad det innebär för jobben, utbildningssektorn och industrin.
Länkar
Kontakta Greta på LinkedIn
Läs mer om Gretas forskning på Chalmers webbsida
En rapport om framtidens arbete som publicerades i samband med World Economic Forum i Davos 2020
Digital Governement Index, där Sverige hamnar långt ner på listan över myndigheters digitalisering
På Production for Future i Göteborg kan man se minifabrikerna som Greta nämner i podden
Greta nämner ett tidigare poddavsnitt om stress och utbrändhet med Natalie Suonvieri
Amazons rekryterings-AI slopades efter att ha föredragit manliga anställda framför kvinnliga, enligt den här artikeln från Reuters
En artikel från The Verge om Microsofts bot som matades med rasistisk data från Twitter
Statistik från SCB om arbetslösheten under pandemin, där utrikesfödda i större utsträckning förlorat sina jobb. Detta gäller även män jämfört med kvinnor (tvärt emot vad som sägs i podden)
Om du inte hinner lyssna…
HE: Välkomna till Lets tech-podden. Jag heter Henrik Enström och vi som gör podden är Codic Consulting och Codic Education som är verksamma här i Göteborg. I dag har jag en gäst som heter Greta Braun och är doktorand på Chalmers. Vi ska prata om framtidens arbete. Välkommen, Greta.
GB: Tack så mycket.
HE: Kul att ha dig här. Vem är du och vad gör du för någonting egentligen?
GB: Ja, vem är jag? Just nu så är jag 25 år gammal och bor här i Göteborg. Jag flyttade hit för 3,5 år sen och jobbar sen en månad på Chalmers, på en avdelning som heter Industrial & Material Science och divisionen heter Produktionssystem. Där ska jag forska kring framtidens arbete, så jag är doktorand där.
HE: Är du mer inriktad på produktionssystem och den typen av miljöer, eller kan det även gälla kontorsmiljö som vi är i nu?
GB: Egentligen alla miljöer, kan man väl tänka sig. Fokus ligger på industrin och jag vet inte exakt ännu vad mitt fokus kommer ligga på. Det är intressant att titta på Sverige, för Sverige kanske är lite speciellt i den kontexten i resten av världen.
HE: Hur tänker du?
GB: Sverige är ju på vissa sätt väldigt långt framme när det gäller digitalisering, jämställdhet och hållbarhet, till exempel. Sverige vill ju vara någon slags förebild . Vi kommer kanske ha lite olika samarbeten inom Norden, för just Finland och Sverige är ju väldigt långt uppe när man kolla en index där man jämför olika länder och hur långt de har kommit när det gäller digitalisering, till exempel. Så det är rätt intressant att titta på just Sverige och Finland tillsammans.
HE: Men är det så att vi har kommit långt med digitalisering? Det är lätt att tänka att alla länder har kommit långt. Ibland får jag känsla av att om man frågar vem som helst, så tycker de att det är bra dricksvatten just i er stad. Man har den där ”Vi är bra”-känslan.
GB: Vissa saker har vi kommit rätt långt med, till exempel när man tittar på hur vi i vardagen använder Swish och såna saker. Men om man till exempel kollar på Digital Government Index där man också jämför olika OECD-länder, så ligger Sverige nästan längst ner. Även inom arbeten är det väldigt olika om man kollar på olika företag, hur långt de har kommit inom digitalisering. Vissa jobbar ju väldigt analogt fortfarande, även inom industrin. Man skriver till exempel papperskvalitétskontroller i en produktion. Egentligen har väldigt få kommit långt med de nya arbetssätten.
HE: Jag tänker ändå att jag är ganska digitaliserad, men jag gillar ändå att använda en filofax när jag skriver, och papper. Är det okej? Man kanske kan vara backwards på vissa ställen och ändå vara digitaliserad.
GB: Jag vet inte ens vad en filofax är för något. [skrattar]
HE: Det är en pärm där man brukar ha kalendrar, fast jag har skrivblad i stället.
GB: Jag kan förvarna att jag är uppvuxen i Tyskland, fast man kanske inte hör det på min svenska, så det är mitt andra modersmål egentligen.
HE: Det kunde man inte gissa. Vad intressant.
GB: Så vissa ord är nya för mig.
HE: Jag tror också att det är att när man blir äldre som jag, så använder man helt plötsligt ord som man tänker att alla vet, typ att man nämner någonting från Seinfeld och tänker att alla har sett det, men det kanske man inte har om man är yngre än mig.
GB: Ja, så är det kanske.
“Man ska inte digitalisera bara för digitaliseringens skull. Det är intressant när man tittar på framtidens arbete, hur kan vi förbättra våra arbetssätt så att vi får bättre arbetsmiljöer för människan, roligare arbetsuppgifter och nyttjar teknologin på ett bra sätt.”
HE: Men man använder papper i industrin och skriver lappar, det kan ju ibland vara en bra lösning, även om det finns datorer?
GB: Absolut och man ska ju inte digitalisera bara för digitaliseringens skull. Det är ju väldigt intressant när man tittar på framtidens arbete, hur kan vi förbättra våra arbetssätt, så att vi får bättre arbetsmiljöer för människan, roligare arbetsuppgifter och nyttjar teknologin på ett bra sätt, som är bra för alla framför allt också.
HE: Du har ganska nyligen börjat med den här doktorandtjänsten. Hur ska du jobba rent praktiskt där? Vad är det du gör om dagarna?
GB: Ja, det är en bra fråga. [skrattar] Det är väldigt omväxlande, har jag märkt hittills. Väldigt, väldigt roligt, för jag är med i många olika grejer. Det är dels min egna forskning och där kommer jag vara med i olika forskningsprojekt. Just nu är det ett EU-projekt som jag kan berätta lite mer om sen om du vill.
HE: Ja.
GB: Och så är det den andra delen, att jag undervisar lite grann på Chalmers i olika kurser och assisterar.
HE: Det förväntas när man är en doktorand, ja.
GB: Precis, det förväntas. Och sen, den tredje delen, är att jag också läser kurser själv så jag ska komma upp i 60 hp under de fem år som jag är doktorand. Så det är väl de tre delarna.
HE: Vad är målet med forskningen? Är det att man ska bli publicerad sen, eller vad är tanken?
GB: Ja, det är nästan lite så här att man mäts på hur ofta man blir citerad och hur mycket publikationer man har, så målet är ju att publicera olika vetenskapliga artiklar i olika bra tidningar.
HE: Så det gäller att komma på lite nya saker och sen skriva om det på ett bra och engagerande sätt?
GB: Exakt, och möta de behoven som industrin har just nu, i mitt fall att jag verkligen kan hjälpa dem vidare på de utmaningar som de har just nu.
HE: Och de kontakterna i industrin får du via forskningsprojekten då, till exempel?
GB: Ja, precis, och sen har jag rätt bra kontakter redan från mitt förra jobb som jag hade, som var på Göteborgs Tekniska College, där jag var projektledare i ett projekt som kallades för Production For Future. Där byggde vi - ja, eller de fortsätter utan mig - minifabriker.
HE: Jaha, det låter intriguing. Vad är det? [skrattar]
GB: [skrattar] Man kan säga att det är en liten fabrik där vi vill visa framtidens möjligheter inom manufacturing. Vi byggde det tillsammans med olika studenter från högskola, universitet och yrkeshögskola och hade olika partnerföretag. Därifrån har jag olika kontakter, för att det var många som sponsrade antingen komponenter, robotar eller vad det nu kan vara.
HE: Ni har liksom en faktisk fabrik i liten skala som ni ändå får ut någonting ifrån?
GB: Precis, så alla grejer vi använder är äkta, en äkta robot.
HE: Spännande, det hade man gärna velat se. Men det finns ingen här i närheten kanske?
GB: Jo, på Lindholmen.
HE: På Lindholmen finns det en? Okej.
GB: Mm. Man kan gå in på hemsidan Production For Future och kontakta till exempel Johan Bengtsson. Det ligger i Ericsson-huset, så Ericsson är en partner. Där har vi en lokal. Eller, vi säger jag. [skrattar]
HE: Ja, det känns fortfarande som vi. Det vill man ju verkligen se. Det får bli något projekt och kolla på det. Sen sa du att det var ett EU-projekt också?
GB: Ja, det jag är inblandad i nu. Det heter ManuSkills och där försöker man möta utmaningen att det är väldigt svårt att skapa ett individualiserat lärande just för att vi alla kommer att göra någonting annat, men det är väldigt individuellt, för att vi alla står på olika ställen. Vår kunskap, våra färdigheter och på vilken grad vi är där. Sen så ska vi komma till en viss punkt och det kanske också förändras under tiden beroende av olika trender och så där.
HE: Och om man frågar snittpersonen i industrin, är de sugna på att lära sig nytt eller är de nöjda med att hantera den maskinen de hanterar för tillfället? Har du någon bild av det? Det är svårt att svara för alla människor.
GB: Precis, det är väldigt, väldigt olika.
HE: Jag kan tänka mig att det behövs ett insäljningsarbete för att man ska känna att man är på väg någon nystans än det man gör för tillfället.
GB: Precis, och det är väldigt stor ledarskapsfråga också, att motivera varför det är så viktigt för dig just nu. Det är också väldigt individuellt, hur man motiverar just den här personen till att vilja förändra sig. Det är en fråga för sig.
HE: Det känns som att många har en liten inneboende tröghet, att man gärna vill bli vid sin läst och fortsätta med det som man kan bra.
GB: Ja, hålla fast vid det. Vi människor är ju ursprungligen inte så förändringsbenägna och vi vill hålla fast vid det vi vet funkar. Om man kollar på till exempel lastbilschaufförer, och nu kommer det här med autonoma fordon och så där, då kommer ju det jobbet försvinna och de är rädda för att de inte kommer ha ett jobb, såklart. Då är det ju inte frågan att jag behöver lära mig någonting för att kunna fortsätta vara lastbilschaufför, utan jag måste lära mig någonting helt annat egentligen för att kunna göra ett annat jobb.
HE: Det låter som ett bra exempel.
GB: Det finns ju många exempel, och på det temat - World Economic Forum, jag vet inte om du känner till det?
HE: Jag har hört om det, ja. Jag ska inte säga att jag kan så mycket om det direkt.
“Till 2025 så kommer ungefär hälften av alla anställda behöva reskilling. Då menar man inte vanlig kompetensutveckling eller att vidareutbilda sig, utan en hel omställning.”
GB: De är väldigt stora och de gör väldigt mycket olika rapporter. De har en årlig konferensen i Davos som alltid får mycket mediauppmärksamhet. De har i alla fall en Future of Jobs-report som de har släppt några gånger och nu kommer en ny, 2020. Där säger de att till 2025, så kommer ungefär hälften av alla anställda behöva reskilling. Då menar man inte vanlig kompetensutveckling eller att vidareutbilda sig, utan en hel omställning. Alltså, reskilling och upskilling är två begrepp som de använder. Med reskilling så menas att man lär sig nya färdigheter och kunskaper för att kunna göra ett annat jobb efteråt.
HE: Ja, är folk beredda på det? Det är ju ganska nära 2025.
GB: Ja, verkligen. Då krävs det ju verkligen en organisation kring detta, att vi får alla anställda att gå exakt den typen av reskilling som de behöver och analysera: ”Vem behöver reskilling, och vem behöver kanske bara upskilling och hur får vi till det?”
HE: Så det kommer vara en jätteutbildningsutmaning då.
GB: Ja, precis. Det här EU-projektet drivs av EIT Manufacturing. Där vill vi skapa en guided learning platform kan man säga. Där är i alla fall tanken att man ska kunna använda plattformen för att kunna gå in och kunna bli analyserad om de kunskaper, färdigheter och rollen jag har just nu på ett företag. Sen ska den styras av en AI som kan säga att: ”Du har den här rollen och vi ser just nu de här trenderna. Det betyder att du ska gå den här learning path”, så att den kommer föreslå en learning path till just dig.
HE: Jag får lite roliga bilder i huvudet på en lastbilschaufför och så kommer det en dataskärm med en AI som säger: ”Du ska lära dig JavaScript.” Jag förstår att jag drar det till en extrem.
GB: I visionen ska den funka steg för steg. Du ska inte lära dig JavaScript direkt liksom, men som lastbilschaufför skulle man kunna tänka sig att de sitter i ett kontrollcentrum i stället och kontrollerar de autonoma fordonen som åker runt, och vad behöver man kunna då? Kanske lite logistik och såna kurser, kanske lite programmering också.
HE: De närmsta fyra åren ska vi förändra mer i världen än som någonsin har gjorts innan på så kort tid.
GB: Exakt. Det vi vet från historien är att vi har alltid klarat av att hantera de här stora revolutionerna, första, andra och tredje industriella revolutionen och nu den fjärde, men skillnaden från tidigare är att vid den här fjärde revolutionen som du säger, så är det så mycket olika grejer. Alltså, det är inte bara digitalisering. Det är även autonoma fordon, elektrifiering av fordon, och det är väldigt intressant i Göteborg också, där vi har Volvo som är en väldigt stor arbetsgivare.
HE: Ja, man hoppas de är med och vinner det här racet om att skapa autonoma fordon. Det har vi haft med i podden precis innan här också, så det är ju spännande. Du har ju precis börjat doktorandtjänsten som vi pratade om här. Det kanske är svårt att säga och du har ju varit inne på det också, men om vi sitter här igen om hur många år det nu är, vad hoppas du ha uppnått då?
GB: Jag hoppas på… en lite kort sidoflik där, för jag pratade med en kompis i går och hon är väldigt konservativ på många sätt, kan man säga.
HE: Vi behöver inte nämna några namn nu.
GB: [skrattar] Nej. Hon är i Tyskland, så hon kan inte ens förstå den här podden om den inte översätts.
HE: Nej, det är ju en poäng.
GB: Nej, men hon gillar att hålla fast vid saker. I Tyskland gillar ju många kontanter och hon är också en sån, hon vill ha kvar sina kontanter. Hon vill inte att alla hennes transaktioner blir kontrollerade av någon och så där.
HE: Just det, så hon är den sista som skaffar Swish?
GB: Mm, precis. Det finns inte ens i Tyskland, men när det kommer så. [skrattar]
HE: [skrattar] Ja.
GB: Men det jag tänker är att jag gärna vill visa för industrin att om vi använder tekniken på rätt sätt, så kan vi faktiskt skapa mer roliga arbetsmiljöer. Vi kan skapa mer välstånd, effektivitet och mer hållbara lösningar. Mer inkludering tycker jag också är väldigt viktigt, att vi kan använda tekniken för att skapa mer inkluderande arbetsplatser.
HE: Det är en poäng. Du sa just att det här är den fjärde industriella revolutionen. Det är kanske ett problem att man måste utbilda om 50 procent av alla som jobbar. Det är såklart jättesvårt, men i grunden är det ju någonting positivt att bilarna plötsligt kör själva, vilket gör att vi får det enklare som människor. Sen blir det såklart, om samhället är beskaffat så att alla ska jobba, så behöver man hitta nya jobb. Men det är i grunden någonting positivt, för att det är fler saker vi inte längre behöver göra själva.
GB: Exakt. Det är det som är målet lite grann, att vi inte ska ha de här jobben som är monotona, oergonomiska eller tråkiga, utan vi ska ha roliga jobb och kanske inte jobba lika mycket. Vi har ju snarare ett problem att vi inte kommer att kunna fylla alla jobben, för att vi har också en demografiomvandling som visar att i min generation är vi mycket färre än de som är 40, 50 i dag, och det blir ju mindre och mindre, så det är snarare så att vi egentligen behöver få fler människor till Sverige för att vi inte kommer att täcka behovet.
“Det är det som är målet - att vi inte ska ha de här jobben som är monotona, oergonomiska eller tråkiga, utan vi ska ha roliga jobb och kanske inte jobba lika mycket. ”
HE: Av människor som behövs för att utföra jobb eller någonting annat?
GB: Ja, för att utföra jobb.
HE: För att utföra jobben. Men samtidigt så sa du att det kanske inte fanns tillräckligt med jobb till alla i framtiden?
GB: Jo.
HE: Det tror du? Ja, okej.
GB: Jo, för jag tror att de här nya teknologierna också kommer skapa nya jobb. Minst lika många som …
HE: Så det kommer inte bli så att nu kan man ha en medborgarlön om man vill och luta sig tillbaka och inte jobba, för att nu gör robotarna och bilarna så mycket själva?
GB: Det kanske är mycket, mycket längre fram i så fall. Men jag tänker, nu de närmsta 10, 20, 30 åren, så kommer det inte vara så att vi inte kommer jobba alls. Min morfar brukade säga: ”Arbete befrämjar hälsa och välstånd, men förhindrar tillfälle till synd.”
HE: Okej, så att det är en bra grej för samhället om alla jobbar?
GB: [skrattar] Ja, men precis. Vi behöver ett purpose och vi behöver känna att vi kan göra nytta och utvecklas. Det är ju en rolig grej.
HE: Ja, men det kan jag komma ihåg när man var yngre och hade sommarlov. Det var nästan tråkigt på slutet. Det är gött att ha en uppgift och någonting man ska göra. En riktning kan vara positivt, ja. Om du får spekulera fritt, hur tror du att vi kommer arbeta i framtiden och vilka kommer vara de största förändringarna mot nu?
GB: Jag tror att vi om många år kommer tänka: ”Oj, vad folk hade tråkiga jobb.” Så som vi pratar om 1910 när det stora löpande bandet kom.
HE: Så det kanske blir kortare än 100 år. Om 50 år så tycker de att det var helt horribla grejer vi gjorde i dag.
GB: Ja, och stressade sönder oss och såna saker, och vi tog inte vara på all kompetens som finns, eller alla olika människor, att vi inte tar in alla aspekter ordentligt, att vi inte inkluderar ordentligt. Så att vi kommer ha en arbetsplats där alla kan känna att de kan göra nytta, lösa problem och de är motiverade. Vi arbetar inte sönder oss, utan vi har kontrollinstanser som kollar vårt hälsotillstånd hela tiden och säger till: ”Nu ska du gå på semester.”
HE: Du har en väldigt positiv bild. Jag tänker att om jag ska försöka ställa en motbild så vekar automatiseringen ha gjort oss mer stressade av någon anledning. Så egentligen behöver vi göra mycket mindre för att ha samma nivå av välstånd som man hade för 50 eller 100 år sen, men hela tiden väljer vi ändå att göra mer och mer, för att skapa det åt oss själva, att ge oss själva uppgifter som helt plötsligt blir väldigt stressande att utföra.
GB: Ja, och jag tror att det positiva är att vi är mer och mer medvetna om den här stressen och att vi pratar om det, att det är okej att berätta om det. Jag vet att du hade Natalia här också. Man pratar öppet om att det inte är hälsosamt att ha för mycket på sin agenda och det är inte coolt att vara duktig och stressa sönder. Jag tror att det är en trend som vi kommer bort ifrån igen. Och du har helt rätt att man måste akta sig för att teknologin inte ska orsaka mer stress eller större problem än vi har, utan vi måste använda tekniken på rätt sätt. Även det här med att inte använda tekniken för att skapa större ojämställdhet och ojämlikhet, det är också en viktig aspekt.
HE: Vad behöver man tänka på där?
GB: Där behöver man tänka på vilken data man matar sina system med. Till exempel Amazon försökte göra en rekryteringsrobot. De la ner projektet för att de inte klarade av att skapa en AI som inte är ännu mer rasistisk och sexistisk än en människa.
HE: Just det. Ett annat sånt exempel var när Microsoft släppte en AI som skulle lära sig av Twitter och den också blev väldigt förstörd och just rasistisk av den datan som den matades med. Eller att människor försökte trolla den för att få den att gå åt det hållet, vilket de lyckades med. De fick dra tillbaka den AI:n direkt också.
GB: Ja, intressant. Jag hade inte hört det.
HE: Vi tror att mycket kommer styras av maskininlärning och AI i framtiden, och det är data väldigt viktigt hur vi gör det.
GB: Ja, så att vi fattar bättre beslut än vi gör nu.
HE: Det är många som pratar om att det kommer bli mer och mer individanpassade arbetsplatser. Inte minst vad det gäller coronavågen, att det blir vanligare att jobba hemifrån, vilket inte hade kommit annars, om man säger så. Hur kommer det individanpassas mer i framtiden, tror du?
GB: Jag tror att vi kan använda AI just för den här individanpassningen. I samband med bra ledare som är bra på att anpassa sitt ledarskap till olika individer och motivera dem på olika sätt. Jag tror att individanpassning mycket handlar om att vi har olika behov som människor. Det är väldigt positivt, att vi kan göra så att man kan bestämma själv hur mycket man vill jobba och var man vill jobba. Jag vet att det också är många som säger att: ”Jag skulle inte välja en arbetsplats där man inte får jobba hemifrån ibland.”
“AI kan guida och leda dig till rätt kurser och matcha dig med rätt kompetensbehov.”
HE: Nej, precis. Vad kan AI göra för att individanpassa?
GB: Om vi tänker på lärandet igen, som är min passion, så kan AI faktiskt guida och leda dig till rätt kurser och matcha dig med rätt kompetensbehov.
HE: Det är ett stöd. Det är inte så att den dikterar åt dig, utan den kanske föreslår intressanta vägar för att utvecklas?
GB: Precis. Diktera är inte jättemotiverande ofta, utan det ska vara på ett sätt att man känner att: ”Det här är min AI-kompis, min studieledare.” Och sen kanske anpassa kurser till olika människor. Hur människor lär sig olika på bästa sätt. Jag vet att det finns ett företag i Stockholm som jag var väldigt intresserad av att kontakta som heter Sana Labs.
GB: Där använder de AI för att anpassa lärandet till individen.
HE: Det kan vara något att kolla in om man är intresserad av mer.
GB: Precis.
HE: Vi kan gå vidare kring det här med jämställdhet och inkluderingsfrågor. Du har en passion för det. Det kan man se om man tittar på din LinkedInsida och så vidare. Kan du berätta lite mer om det och hur det relaterar till din forskning?
GB: Ja, men den frågan är ju väldigt stor. Alltså, dels är det en chans att bli bättre på inkludering, för att vi redan håller på att förändra, då kan vi också förändra vårt sätt att inkludera, men det är också en stor utmaning för att alla har olika behov. Och om vi då kollar på diskrimineringsgrunderna, så gäller det dels kanske ålder, vilket är en intressant faktor. Hur gör vi en förändring mot till exempel digitalisering så att alla åldersgrupper känner att de kan göra ett bra jobb? Det kanske är olika för någon som är äldre och någon som är yngre. Sen tänker jag också på det här med hur vi förändrar arbetsplatser så att inte vissa personer eller vissa grupper av personer förlorar sina jobb i större utsträckning? Där kanske vi kan lära oss lite av corona, för där har man nu sett att kvinnor i högre utsträckning förlorar sina jobb. Det kanske är så att kvinnor har mer visstidsanställningar eller såna som man snabbare bortrationaliserar.
HE: Så det uppstår en orättvisa där som lite grann är inbyggd i systemet, beroende på vilket jobb man har?
GB: Precis. Då får man speciellt titta på hur vi kan skapa förändringen på ett sätt att vi inte skapar större ojämställdhet, och den frågan kan jag inte svara på just nu.
HE: Det är något att forska vidare kring helt enkelt.
GB: Ja, precis, och samma gäller även för utrikesfödda. Jag vet att Arbetsförmedlingen har gjort en rapport där man har sett att de i större utsträckning förlorar sina jobb. Så det kan man ju undersöka vidare, varför är det så och hur kan vi skapa nya jobb för de människorna? Och varför är också en fråga. Varför är det just de jobben som bortrationaliseras? Vem är det som bestämmer det?
HE: Det kan ju finnas ett liknande problem vid rekryteringstillfället och även i andra läget. Om man måste säga upp personer så kanske det är liknande typer av systemfel som händer då.
GB: Exakt. Det hänger ju också ihop med vem som blir befordrad och så vidare, för de som ligger längst ner i hierarkin på ett företag eller de som man först säger upp, vem är det?
HE: Just det, mycket intressant. Om vi slutligen tittar på just Göteborg som industristad, kan du se någon trend i hur jobben har förändrats här och åt vilket håll det pekar framåt?
GB: Ja, alltså det kommer ske väldigt mycket förändringar för Göteborg. Just de här trenderna som vi har pratat om som elektrifiering och självkörande fordon, det påverkar Göteborg för att Volvo är väldigt stort här samt alla underleverantörer till Volvo kommer att påverkas, för att elbilar har mycket färre komponenter och andra komponenter, så det är väldigt intressant, hur de ska reagera.
HE: Det är väldigt många som måste ställa om, helt enkelt.
GB: Precis, väldigt många som ska ställa om. Inte bara vidareutbilda sig utan verkligen ställa om till nya tekniker och så där. Sen är Göteborg en väldigt framgångsrik stad, skulle jag säga. Alltså, det finns väldigt coola techföretag, så det finns en stor potential att vara ledande och en förebild när det kommer till hållbarhetsaspekten. Jag tror att vi kommer utvecklas mycket och kanske kunna visa vägen för andra också, hoppas jag.
HE: Kul. Ja, det hoppas jag verkligen. Tack så mycket. Jättekul att prata Greta Braun.
GB: Tack så mycket.