10. Co-creation och startupbranschen från ett genusperspektiv med Malin Frithiofsson
Det är dags för det tionde avsnittet av Let’s tech-podden och den här gången gästar Malin Frithiofsson, genusvetare och Head of Community Management på Chalmers Ventures. I en diskussion om allt från innovation och vad som gör en företagsidé genomförbar till varför det finns så få kvinnor i techbranschen tar Malin isär myten om entreprenören som en “lone hero” och undersöker vad uteblivna perspektiv kan göra med tekniken i framtiden.
Länkar
Chalmers Ventures hemsida: http://www.chalmersventures.com/
Kontakta Malin på LinkedIn: https://www.linkedin.com/in/malin-frithiofsson/
Women in Tech GBGs hemsida: http://www.witgbg.se/
Boken som Malin nämner: The Mom Test - How to Talk to Customers & Learn If Your Business Is a Good Idea When Everyone Is Lying to You
Startupbolagen som Malin nämner: Trine och Mimbly.
Om du inte hinner lyssna…
HE: Hej och välkomna till Let’s tech-podden! Vi sitter här och spelar in avsnitt 10, jag sitter med Malin Frithiofsson från Chalmers Ventures bland annat, vi ska prata om fler saker också.
MF: Ja!
HE: Välkommen!
MF: Väldigt kul att vara här.
HE: Kul! Hur mår du i dag?
MF: Jag mår bra, jag satt precis och pratade med några av dina kollegor om att komma tillbaka från semestern och ha 200+ mail och behöva vandra ner sakta i mailkorgen. Jag har haft två veckor på mig och jag har ännu inte varit igenom alla.
HE: Vi pratade om att nu har vi satt på flight mode i mobilen här och det är väldigt skönt.
MF: Väldigt skönt.
HE: Så glömmer man det sedan hela dagen och så när man slår på den…
MF: Så tänker man, gud vad härligt, det är ingen som har ringt mig i dag. Och så inser man där vid tio på kvällen att, flight mode, oj oj oj.
HE: Vad får du mest mail om då?
MF: Jag skulle säga att jag får mycket mail från våra bolag som vill ha hjälp med olika saker eller så får jag mycket mail om andra som vill ha kontakt med våra bolag eller events som de vill att vi ska komma på och göra grejer. Så det är bara roliga mail, jag ska absolut inte klaga.
HE: Men du är spindeln i nätet på Chalmers Ventures då mellan bolagen och för bolagen och så.
MF: Ja, jag skulle nog se mig som spindeln i nätet! Eller jag gör lite allt möjligt, så är det ju i startupbranschen. Det är så svårt att kunna sätta fingret på exakt vad ett bolag kommer behöva. Det kan ju vara allt möjligt och man får hitta kreativa lösningar.
HE: Men din formella titel är Head of Community Management.
MF: Ja, och Startup Programme Coordinator så att jag har lite delad roll där jag dels jobbar med våra startupprogram och dels jobbar med vårt hela community då.
HE: Just det. Jag hade en skattjakt en gång där man skulle hitta visitkortet med längst titel. Det låter som att du skulle ha haft ett bra visitkort för det.
MF: Ja, fast jag har inte någon titel alls på mitt visitkort.
HE: Aha ok!
MF: Jag har bara helt plockat bort det. Jag tror att den enda gången man har använt sin titel är väl typ på LinkedIn.
HE: Men i praktiken då så var det den här spindelnätrollen, eller hur ska man beskriva det?
MF: Ja, det är lite klurigt för att vi brukar köra en tävling med min sambo om vem av oss som är sämst på att förklara vad den andra jobbar med. Man säger ju att “it takes a village to raise a child,” men vi vet ju att “it takes a village to raise a startup “ och att hålla ihop hela det här systemet av fantastiska organisationer och människor som hjälper våra startups.
HE: Hur får ni tag i företag och hur kommer företagen i kontakt med er?
MF: Det beror lite på faktiskt. Vi har ju fem olika startupprogram. Vi har ett Incubation Programme som faktiskt är ett av mina favoritprogram för att det är väldigt unikt. Vi matchar ett samarbete med Chalmers. Vi matchar andra årets entreprenörsskolastudenter, de kan välja ett spår som heter Venture Creation, tillsammans med idégivare som antigen kan vara forskare som har kommit på en ny bra teknik eller de kan vara från industrin där man har kommit på någon typ av orphan technology som inte passar in i ens ordinarie verksamhet.
HE: Just det.
MF: Så sätter vi idéer ihop med entreprenörer och så bilder de bolag. Men sedan har vi även vårt Acceleratorprogram, det är öppna intag så det är bara att söka. Faktiskt nu i helgen så börjar vårat Startup Camp som jag är ansvarig för. Och där kan man egentligen komma bara med en idé. Många av bolagen som söker är inte ens bolag än när de söker till Startup Camp.
HE: Om man tänker sig ett gäng duktiga ingenjörer som har en idé de vill sjösätta - då känner de till er? Vet alla om er redan på Chalmers?
MF: Alla vet nog inte om oss på Chalmers, men alla borde göra det. Just nu ligger vi faktiskt UBI ranked som 12:e i världen, så vi gör ju mycket bra i lilla Göteborg.
HE: UBI?
MF: Det är universitetskopplade inkubatorer.
HE: Aha ok.
MF: Vi är ju kopplat till Chalmers och har också uppdrag att nyttiggöra forskning och se till att ingen bra teknik eller patent ligger i en låda någonstans utan faktiskt kommer ut och kommersialiseras och kommer till nytta.
HE: Det låter väldigt spännande.
MF: Det är väldigt spännande.
HE: Har ni samarbeten med eller hänger ihop med entreprenörsskolan eller är det två helt vitt skilda saker.
MF: Det är vitt skilda saker men vi har ett samarbete på Incubationprogrammet. Andra året på entreprenörsskolan kan de ju välja att komma till oss och starta bolag. Så blir de matchade ihop med en idégivare och de bolagiserar. Det är ett riktigt bra koncept som har tagit ganska lång tid att få till perfekt, men nu ser vi ju att det sker magi när man tar bra idéer, bra forskning och sätter till bra entreprenörer.
HE: Just det.
MF: De får testa det här i en ganska säker miljö. Vi brukar säga att det värsta som kan hända är att ni får er masterexamen! Så det är ett perfekt sätt att få ta risker och vara entreprenör.
HE: Det sägs ibland att idéer är billiga. Stämmer det?
“Det är lättare att få tag på en bra idé än en person som kan förverkliga den. Du kan ju vara en wantrepreneur eller en entreprenör.”
MF: Nej jag skulle inte säga att idéer är billiga, men det är lättare att få tag på en bra idé än att få tag på en person som kan förverkliga den. Du kan ha världens bästa idé, men bara sitta och pratar om den på festen efter några öl. Du kan ju vara en wantrepreneur eller en entreprenör.
HE: Ja, då vill man ju hellre vara en entreprenör känns det som.
MF: Ja precis, och se till att faktiskt göra och testa. Det är ju nästan inga entreprenörer där den idén de hade var fantastisk från början, allting handlar ju om vad du gör med den.
HE: Just det.
MF: Vi tittar jättemycket mer på teamet och deras förmåga att förverkliga den idén som de har. Eller deras förmåga att utveckla sin idé till någonting som kanske är bättre även om den första kanske inte var perfekt. Inga är perfekta.
HE: Nej, ingen är perfekt. Hur funkar det liksom, har ni fler personer som är duktiga på att förverkliga, programmera eller bygga eller är personerna som ni har också duktiga på att göra det till företag som funkar och som går plus? Vad är svårast liksom?
MF: Det är nog både och, det är väldigt tvådelat. Ibland har man vissa team som är extremt entreprenöriella och väldigt duktiga men har problem med den tekniska biten. Sedan har ju vi turen att samarbeta med Chalmers. Jag skulle säga att många av våra idéer är av forskare som forskar aktivt.
HE: Just det.
MF: Och att få med en sådan i ett team innebär att de kan använda den här entreprenöriella resan för att utveckla sin forskning och samtidigt komma med mervärde in i bolaget. Vi har väldigt hög teknisk höjd skulle jag säga.
HE: Har du något exempel som har flugit redan?
MF: Vi har många sådana exempel, en av mina favoriter är Mimbly. De vann vid nyår faktiskt Silicon Vikings Europe, så Europas bästa startup.
HE: Wow!
MF: Leds av en kvinna som heter Isabella som är fantastisk. Det var del av Incubationprojektet så att de matchades ihop med en idégivare.
HE: Vem var det i det fallet?
MF: Det kommer jag inte ihåg.
HE: Men det var någon på Chalmers?
MF: Nej jag tror inte det var någon på Chalmers, vi jobbar inte bara med Chalmers. Det var bra att du tog upp det. Många av våra program är för alla. Acceleratorn kan komma från andra universitet eller från inget universitet. Samma sak till Incubation då. De som kommer som idégivare kan egentligen vara vem som helst som söker, så länge du har en bra idé som du på något sätt har en skyddsposition för.
HE: Och skyddsposition innebär i det här fallet..?
MF: Att du har någonting att tillföra som inte entreprenörerna hade kunnat göra själva, antigen att du har ett patent eller att du har en unik know-how eller att du har någonting som gör att just du är värdefull för det här teamet.
HE: Så det kan ju vara om man är materialforskare och fantastiskt material - då kommer man ju behöva resten för att vidareutveckla.
MF: Ja, du sätter in någonting i idén, någonting annat än bara en tankebana. Du har liksom någonting annat än bara en idé.
HE: Du kan inte bara komma och säga att du har en idé till att göra Facebook - fast lite annorlunda.
MF: Nej, det är många som tror det. Men nej, det är det inte. Det finns som sagt många bra idéer. Vi letar mer efter bra människor.
HE: Just det. Och skyddsvärdet där. Alla kan inte komma springande men om man har något extra bra då kan man komma.
MF: Alla kan komma springande! Vi har open coaching faktiskt, varje tisdag mellan 15 och 16. Kom hit med bra idéer, om inte annat så kan man få lite guide på vägen att hitta den här mirakelfaktorn som kommer att göra det till att det här är det som tas in i våra program. Alla entreprenörer och alla innovatörer är välkomna!
HE: Ja och vi återvänder till Nimbly, eller vad heter det?
MF: Mimbly
HE: Mimbly. Just det. Vad är det de gör?
MF: De återvinner vatten. Vilket är ju ett extremt aktuellt problem. Så de har en tillsats som heter Mimbox som man sätter på baksidan av en tvättmaskin som återvinner 80 procent av allt vatten.
HE: Just det, så det går inte ut i avloppet då.
MF: Nej precis. Du kan återvinna det, det fångar också mikroplaster.
HE: Det här känns som man har hört om i nyheterna också.
MF: Ja men de har varit lite överallt. Ett extremt lyckat projekt. Och vi har ju många sådana, om man tittar på vår portfölj så har vi ungefär 70 bolag just nu. Man blir ju löjligt stolt över alla, vilket man egentligen kanske inte har rätten att vara för att de är ju sina egna entreprenörer och deras resa är ju på grund av deras hårda arbete. Och man sitter här och mår liksom extremt bra.
HE: Blir du sugen själv på att starta någonting när du ser alla de här företagen som det går bra för?
MF: Det blir man väl. Jag har jobbat lite som affärsutvecklare på ett startup men jag tycker mitt jobb är typ det roligaste jobb man kan ha i världen! Att få jobba med så många olika bolag. Det finns ju inte ett recept, man kan se mycket Youtube videos om "så här blir du entreprenör" eller "så här gör du ett lyckat startup". Men det är speciellt när man jobbar med innovation som vi gör, för de bolagen som vi jobbar med har ju produkter som inte finns än, eller de har liksom affärsmodeller som inte finns än. Då finns det ju ingen existerande mall för hur det skulle funka. Men att få hela tiden vara med på den här resan och lära sig med dem och guidea dem och koppla ihop dem med rätt kompetenser och se till att de liksom har det här stödet är fantastiskt kul.
HE: Det märks verkligen på dig både när man sitter i det här rummet och på din röst.
MF: Jag brukar skämta om den här memen med den här over attached girlfriend med de stora ögonen som bara älskar sin pojkvän för mycket, det är jag och mitt jobb.
“Ensamma lonely heroes har väldigt svårt att lyckas. Google gjorde en undersökning på entreprenöriella teams och vad som lyckas. (...) Det handlade om psykosociala aspekter, att man hade förtroende för varandra och kände att man kunde misslyckas tillsammans.”
HE: Jag tänkte på det här du sa med att lyckas. Du sa att ni har 70 företag i portföljen, vad är den bästa prediktorn på att en grupp med människor kommer att lyckas? Det är många som du ser som söker och du får sovra ut de bästa och så vidare, man vad tror du är det viktigaste?
MF: Det är helt klart teamet. I alla våra program har vi väldigt få "det här måste du bara ha för att komma in". Men teamet är ett sådant. Ensamma lonely heroes har väldigt svårt att lyckas. Google gjorde faktiskt en undersökning på entreprenöriella teams och vad som lyckas. Och det var inte att du har så blandad kompetens som man kunde tro eller att man skulle ha så hög kompetens. Det handlade mer om psykosociala aspekter, att man hade förtroende för varandra. Att man kände att man kunde misslyckas tillsammans. Så att ha team som har en bra teamdynamik.
HE: Så hur man samspelar. Jag tror jag har hört något liknande om relationer. Vad man sa till varandra var en bra prediktor. Det var någon professor som kunde lyssna bara några minuter på ett par som pratade med vissa frågeställare. Så det kanske är någonting där, att om man har respekt för varandra och vågar säga även när någonting inte funkar eller liknande. Det är förtroendet och att känna stöd av varandra.
MF: Ja, och det kan ju vara läskigt att vara entreprenör åt båda hållen. Man kommer att misslyckas många gånger och när man väl lyckas, då lyckas man ju jättemycket. Det är ju det som är skillnad på att vara ett vanligt småbolag och ett startup. Det har ju en extremt stor tillväxtpotential. Det går ju fort när det går bra. Och det går dåligt väldigt länge innan det går bra oftast.
HE: Är folk förberedda på det då?
MF: Jag tror att det är därför det är så viktigt med de här teamen, hur man hanterar framgångar, hur man hanterar motgångar. Jag tror inte det finns någon högskolepoäng du kan ha haft för att förbereda för det. Det handlar mycket om att vara adaptable och lita på varandra. Och kunna ge varandra utrymme att tänka nytt och att pröva sig fram helt enkelt och känna att man har trygghet i varandra.
HE: Vilken fin insikt, det kanske blir det största som vi lär oss av den här poddinspelningen.
MF: Man ska vara snäll då.
HE: Snäll och kunna lita på varandra och kunna säga även när det inte går bra.
MF: Jag tror det är helt klart den största framgångsfaktorn. Människor.
HE: Men det måste ju finnas någonting in know-how också, att man är riktigt skillad på det man gör. Eller?
MF: Jag jobbar mer med ett growth mindset, det handlar inte om vad du har för skills, det handlar om din approach. Ett av mina favoritbolag, LumeoTech - två fantastiska entreprenörer – de har en speciell teknologi för att skydda dina värdesaker. Det började då med att deras VD Leo blev bestulen på sin mobil och kände att så här kan vi inte ha det - en typisk entreprenör, löser det! Jag tror att på deras resa var det inte så att de kom in och sa att vi kan jättemycket eller radade upp deras resumé. När de skulle göra sin första reklamvideo letade de runt och lär sig, de tejpar fast en mobil på en skateboard för att få en bra rullning och får hundra miljoner views.
HE: Det är helt otroligt.
MF: Eller hur! När de gör företagswebb tittar Leo på Fredrik som är medgrundare och säger, vet du hur man gör en företagswebb? Nej, men jag kan lära mig.
HE: Inte räkna med att bli serverad någonting.
MF: Som entreprenör har du alla roller. Du är VD, du är HR, du är ju allt. Många av bolagen i vår Accelerator är ju bara två till tre. Det är ju så tidig fas som vi går in i och det är omöjligt att du kommer att kunna allt. Och du kommer inte ha råd att betala någon att göra det för att du är i början av din startup.
HE: Blir det en jobbig insikt för en del?
MF: Det klart att det kan. Jag tror att det kan vara därför många drar sig för att starta eget. Man har den här självkritiken. Man ger sig själv inte jobbet innan man ens har sökt det. Men det är därför också så viktigt med de här teamen att man inser att man gör det tillsammans, lär sig av varandra.
HE: Hur funkar det, är det att man köper in sig från Chalmers Ventures?
MF: Ja, alla våra program har vi ju anpassat. Vi vet att bolagen inte har någon köpkraft eller några pengar i den fasen, så de behöver aldrig betala oss någonting. Vi jobbar med att ta ägande i bolagen i stället vilket jag ser nästan bara som positivt. Jag vill ju att alla bolag som kommer till oss inte bara kommer för pengarna utan man kommer för att man vill ha en ägare som är engagerad och vill att det ska gå bra för en. Det är ju världens bästa incitament. Vi tjänar inga pengar förrän de tjänar massa pengar.
HE: Just det. Och hur funkar det om man kom till läget att det ska avbrytas, om de tappar orken?
MF: Det är klart att det händer ju att projekt läggs ner. Det där är ju det stora entreprenörsdilemmat. Vi säger pivot or persevere. Ibland är det ju så att du är rätt ute men allt kommer inte komma direkt. Sen ska man ju heller inte hålla i en idé som inte flyger. Men vi försöker jobba väldigt mycket med att testa. Man ska inte tro någonting, utan man testar och validerar gentemot kunder om och om igen. Vad säger marknaden, vad säger kunderna. Vill de ha din produkt.
HE: Finns det inte en risk i säg ett land som Sverige att folk är väldigt artiga och säger: ”jo men det där ser jättefint ut, det ser bra ut”.
MF: Absolut.
HE: Men innan man har fått dem att betala pengar så vet man ju inte hur mycket de är artiga och hur mycket de verkligen vill ha det.
MF: Det finns en fantastisk bok som jag brukar rekommendera entreprenörer, som heter The Mom Test. Den är uppbyggd på det här med att din mamma kommer alltid att säga att din idé är fantastisk, och det kommer dina vänner också, och det kommer de flesta främlingar också. Det är väldigt få folk som ger raka svar för att vi är inbyggda att vi vill vara trevliga och artiga, vi vill inte skjuta ner någons idé. Och den är faktiskt utformad av att hur du kan omformulera dina frågor för att faktiskt få svar på det du vill veta som är ärligt.
HE: Finns det några andra som gör något liknande som ni gör i Västra Götaland?
MF: Jag skulle säga nej av den enkla anledningen, att vi har ju den unika positionen att vi båda är en investerare och en inkubator. Så vi har ju två verksamheter. Vi har dels inkubatorverksamhet där vi jobbar med coaching och de här startupprogrammen, och dels ren investeringsverksamhet som kan följa med ganska högt upp i rundar. Vi kan ju följa med redan från att ett bolag inte ens är ett bolag. Ibland är det med att bolagisera och sedan följa med upp till ganska höga värderingar. Ofta är du ju antigen investerare eller inkubator. En av de svåraste för startupen att hitta är ju just det här med kapital.
HE: Var kommer ert kapital ifrån? Är det Chalmers som äger eller?
MF: Vi ägs av Chalmers men vårt kapital kommer från lite olika håll.
HE: Okej. Så ni har kopplingen till investerare då kan man säga?
MF: Ja vi har en egen investeringsverksamhet. Det tror jag att vi är ganska unika med.
HE: Vi pratade om ett par specifika företag som du gillar och så där, kan du nämna något mer kanske som har varit under senaste året som du verkligen tror på kommer flyga?
MF: Ja, kommer flyga. Vi har ju TRINE som redan har verkligen verkligen flugit.
HE: Det är också GreenTech.
MF: FinancialTech är det ju egentligen. De har byggt upp en finansieringsmodell där de tjänar pengar på att mer solceller byggs i Afrika och de som investerar tjänar mer pengar på att mer solceller byggs i Afrika. I sin affärsmodell har de byggt in att ju mer de tjänar pengar, desto bättre företaget går, desto bättre blir det för världen. Jag tror att det är någonting vi verkligen kommer se mer av och behöver se mer av. Affärsmodeller som är regenerativa - jag vet inte om det här är ett ord på svenska.
HE: Nu blev det ett ord på svenska!
MF: Nu är det ett ord på svenska. Redan i sin design. Nu ser vi ju bolag som försöker dra ner på sin klimatpåverkan, de försöker liksom göra mindre dåligt för att i deras affärsmodell så skadas ju jorden av sig själv och att göra mindre dåligt det är ju inte att göra bra.
HE: Hur långt har de kommit idag?
MF: De har kommit väldigt långt. De har ju ett första bolagsmötesamarbete med svenskt bistånds S ida. Nu ska jag inte slänga med massa siffror men jag vet att det som investerats i deras plattform är höga miljonbelopp.
HE: Spännande. Sedan har vi ju gjort lite research om dig och så dök det lite begrepp upp som co-creation och socialt entreprenörskap, kan du berätta lite om det?
MF: Co-creation är ett av våra värdeord. Som en entreprenör kan du inte veta allt och du kommer aldrig kunna svara på alla frågor men man jobbar bäst tillsammans med dem i ditt team, dem runt omkring, att faktiskt bygga saker gemensamt. Bygga relationer och hitta folk som kan hjälpa dig framåt och som du kan hjälpa framåt.
HE: Ja, men då förstår jag lite mer.
MF: Ja. Och socialt entreprenörskap är ju inte det vi gör per se på Chalmers Ventures. Men det är ju någonting som jag brinner för. Jag kom precis hem från Tanzania där jag har varit i två månader med Ingenjörer Utan Gränser och satt upp ett sommarprogram i entreprenörskap på några olika skolor på Tanzanias landsbygd. Tanzania är ju ett land där tre fjärdedelar av befolkningen är self employed och ändå så säljer de kanske det lilla lilla extra de får över i månaden. När hela samhället fastnar i negativa ekonomiska feedback loops, att ingen har pengar så ingen kan köpa något och ingen kan sälja något och du har inga pengar, då behövs det väldigt lite. Men det behövs den här lilla gnistan för att vända det till att någon har pengar, någon kan köpa. Då kan någon sälja, då får någon pengar, och helt plötsligt får du gång i en positiv feedback loop i ekonomin.
HE: Lite som där med mikrolån som man har hört talas om.
MF: Ja men precis. Det är ju exakt vad det är att man ska kunna hjälpa till att någon får 20 dollar för att köpa sig en symaskin vilket innebär att hon kan börja sälja klänningar, vilket innebär att hon kan sälja och få lite pengar som innebär att hon kan börja köpa majs av sin granne så att han kan börja tjäna pengar. Det är ju sådana småsaker. Jag tror verkligen på entreprenörskap som en väg ut av fattigdom.
HE: Hur kom du in på det här med Ingenjörer utan gränser?
MF: Jag har inte ens varit medlem av Ingenjörer utan gränser. Jag är inte ingenjör, men jag hade åtta veckors semester och det kändes som ett extremt ekonomiskt privilegium att jag ska vara hemma i två månader och få betalt.
HE: Det är lite konceptet semester ju.
MF: Ja men 795 miljoner människor i världen svälter, jag kunde inte riktigt ta mig till det. Jag hade egentligen slängt ut lite tråder och sagt att nu kan jag jobba för någon som inte har råd att betala mig. Då var det Ingenjörer utan gränser som kontaktade mig med att de faktiskt hade ett projekt. Det började med att en av skolorna hade efterfrågat att de ville få in entreprenörskapsutbildning. Dels för sina lärare och även för sina elever. Då sa jag att det här kan jag göra och så åkte jag dit och så utvidgade det sig till några till skolor. Och det var fantastiskt.
HE: Spännande. Tror du att det är något du kommer fortsätta med framöver?
MF: Absolut. Jag kommer åka tillbaka till nästa sommar men inte två månader. Men jag vill väldigt gärna se mina studenter ta examen.
HE: Hur det gick för dem.
MF: Ja precis. Och se de lärarna som jag lärde upp, för det var ett av kraven jag hade för att åka, att jag vill inte att det ska vara en one-off att jag åker dit och sedan blir det inget mer, utan om jag ska åka då vill jag lära upp några lärare som sedan kan fortsätta programmet.
HE: Wow, att du har energi till allt det är imponerande. Sedan är du ju även genusvetare och styrelsemedlem i Women in IT.
MF: Women in Tech faktiskt.
HE: Women in Tech, just det.
MF: Jo men det är jag. Jag brukar skämta om det. Min utbildningsbakgrund är att jag har ju två examen, en i genusvetenskap och en i globala utvecklingsstudier. För alla genusvetare är det naturliga karriärvalet att jobba med riskkapital i techbranschen, eller hur?
HE: Absolut (skratt).
“När det kommer till startups så är det Sveriges minst jämställda bransch. Framförallt när det kommer till investeringar och kapital. Förra året så gick under en procent av allt kapital till kvinnliga grundare. ”
MF: Så det var liksom inte riktigt meningen att det var här jag skulle hamna. När det kommer till startups så är det faktiskt Sveriges minst jämställda bransch. Framförallt när det kommer till investeringar och kapital. Förra året så gick under en procent av allt kapital till kvinnliga grundare.
HE: Hur kommer det sig då?
MF: Det finns flera anledningar. Jag skulle säga att det är mindre kvinnor som söker kapital. Vi är bättre på att self-reject. Men också att det finns studier som visar att man får andra frågor som kvinnlig pitcher. Vi ser att den här branschen är ju verkligen inte jämställd. Nu är det också tech och startups. Branschen har inte kommit så långt som den skulle behöva vad gäller ren sexism och hur man behandlar kvinnor. Jag förstår att man väljer annat, vi har ju valmöjligheter. Varför ska man välja att utsätta sig för en bransch där man mår dåligt när man går till jobbet, om man kan välja att inte göra det? Jag skulle säga att branschen behöver ändras. Sedan tror jag också det att kvinnliga grundare inte tar in lika mycket kapital också kan bero på att de är bättre på att växa utan det. Man behöver ju inte alltid plocka in pengar för att växa.
HE: Just det. Det är den positiva tolkningen där.
MF: Det är den positiva tolkningen. Absolut. Och när jag ser kvinnliga grundare som verkligen lyckas då vet jag: du har kämpat lite hårdare än de andre vill jag nästan säga. För att det kan vara tufft, absolut. Speciellt när vi jobbar, inte bara i Sverige utan också med bolag som ska växa internationellt där helt klart både tech och startupbranschen har en lång väg att gå i jämställdhetsfrågan. Så det är också därför jag har engagerat mig och sitter i styrelsen sedan två år tillbaka i Women in Tech.
HE: Just det. Och när du säger att branschen ska ändras, har du några förslag eller vem vill du rikta det till? Är det politikerna som måste lyssna eller är det företagen eller var kan man börja någonstans?
MF: Det är både och. Den 22 oktober kan jag göra lite reklam för att vi har ett stort event tillsammans med Unionen, Women in Tech och Women in IT. Andra organisationer som kommer är Pink Programming, Teknikkvinnor, Unionen, Chef och Datatjej. Vi är liksom en stor grupp som har bjudit in 120 kvinnor i techbranschen att vi ska workshoppa i två timmar.
HE: Wow.
MF: Vi har gjort en kravlista som på plats kommer lämnas över till både Unionen och Almega, som de ska använda i sina förhandlingar med näringslivet. Det var ett sätt för oss att ta alla de här erfarenheterna som vi har och som alla våra medlemmar har och faktiskt konkretisera det till den förändringen och lämna över det till dem som har makten att faktiskt ändra på det. För det är ju ett strukturellt problem. Jag tror absolut att arbetsgivare, kollegor, enskilda individer måste göra bättre. Men jag tror också att det är ett politiskt problem och det är absolut ett problem för arbetsgivare.
HE: Just det. Och om man vill vara med då 22 oktober, hur gör man då?
MF: Man kan anmäla sig till väntelistan för det sålde faktiskt slut på två dagar. Men vi kommer antagligen att göra något liknande igen för att det var extremt högt tryck. Vi vill ju att alla ska få komma till tals. Vi var extremt glatt överraskade över att det var så många som anmälde sig så snabbt. Det kommer säkert bli ett fantastiskt event. Men det är ju bara början på arbetet det här samarbete. Fackföreningarna kommer ju fortsätta.
HE: Absolut. Och sen så föreläser du också om just det här ämnet, bristen på kvinnor i IT och innovationsprocesser och vilken effekt det får. Så kan du säga lite snabbt bara, vad får det för effekt?
MF: Det får extremt stora effekter. Några av mina exempel som jag brukar använda är till exempel smart watches som trillar av kvinnors handleder för att de är för stora. Fitbit kom äntligen med en period tracker, det är någonting som de brukar glömma - att man faktiskt vill ha koll på när man ska ha sin mens. Då la de till att man inte kan välja bort - om du ska se när din mens kommer - då kommer också din klocka säga till dig hur många dagar du har kvar på ditt fertile window, som någon creepy biologisk klocka som tickar ner. Och de flesta i moderna samhället som har tillgång till preventivmedel har inget fertile window och det var väldigt uppenbart att det inte hade varit några kvinnor som var med när de utvecklade den. Men det finns också större saker, jag tycker det är jätteupprörande att fyra år efter Siri lanserades kunde du fråga Siri i USA vart du kunde hitta prostituerade och köpa Viagra, men om du sa att du hade blivit våldtagen så visste inte Siri vad det betydde. Det får reella konsekvenser när kvinnor eller kvinnors perspektiv framförallt inte är med i rummen. Och man kan tycka nu att det kanske är lite humoristiskt och kanske lite irriterande med Fitbits som trillar av armarna och så där, men om vi ser nu hur framtiden för teknik ser ut, vilka framsteg vi gör inom bioteknik, informationsteknik, snart kommer vi kunna bygga liv. Och då är det inte lika roligt om det där rummet inte har några perspektiv med sig. De konsekvenserna det får för Fitbit och Siri är kanske irriterande, men när vi väl har den makten att bygga liv då är det också personer som kommer att bestämma vad vi ska göra med den här makten. Och det är ju inte politikerna, det är ju faktiskt ingenjörerna om vi ser på de stora grejerna som har hänt. Internet har förändrat alla våra liv. Vi röstade ju aldrig om internet.
“Jag tror att när de som är i rummet inte representerar någonting högre än sig själva - när de inte är politiker, de är inte folkvalda och ändå ska påverka hela mänskligheten - sätter det väldigt mycket vikt på vilka som är i rummet. Och just nu så är det en väldigt homogen grupp. ”
HE: Från ett jämställt perspektiv då?
MF: Jag tror att när de som är i rummet inte representerar någonting högre än sig själva - när de inte är politiker, de är inte folkvalda och ändå ska påverka hela mänskligheten - sätter det väldigt mycket vikt på vilka som är i rummet. Och just nu så är det en väldigt homogen grupp.. Det är läskigt, tycker jag.
HE: Det kan jag köpa. Om vi ändå ska försöka vara positiva, finns det någon del där man kan se att det har gått bättre för och med kvinnor inom teknik?
MF: Det går alltid bättre när kvinnor är med. Det är liksom när man plockar bort alla andra kontrollfunktioner. Senast i år så höjdes det från 21 till 23 procent mer profitability när det är kvinnor med i ledningsgrupper. Och man ser också att innovation sker ju i mångfald. När du har en grupp som är allt för homogen och alla är likadana, en jättebra väloljad maskin, det kanske funkar jättesmidigt. Men väloljade maskiner kommer inte på innovationer. Det kommer ju i friktionen, när man ska tänka nytt, när något inte funkar. När man ska lösa problem. Så att business case för de här kvinnorna är ju så väldokumenterat.
HE: Och var lyckas man bäst med det? Var lyckas man verkligen få med kvinnor?
MF: Alltså jag är ju tacksam för där jag jobbar, jag har bara kvinnliga chefer som är fantastiska. Men jag ser ju i vår portfölj att det är ju inte så bra som man tycker att det skulle vara. Men det sker ju ändå en förändring.
HE: Så det är ändå en högre siffra hos er än vad det kanske är intagna på Chalmers?
MF: Nu har jag inga siffror på vilka som är intagna till Chalmers, det vet jag inte. Jag vet att Chalmers jobbar ju också extremt mycket med den här frågan för man har insett problematiken - att det inte bara handlar om att kvinnor och män väljer olika som vissa vill säga. Det handlar ju om att kvinnor faktiskt hoppar av utbildningar eller lämnar den här branschen, och de lämnar inte för att de inte trivs med arbetsuppgifterna eller utbildningen, utan för att de inte trivs med kulturen.
HE: Och det blir ju vanligare och vanligare att jobba med IT och programmering så det är verkligen förhoppningen att det blir flera tjejer som börjar på Chalmers och slutför utbildningen och så vidare.
MF: Ja, och det finns jättemycket bra initiativ. Pink Programming är ju fantastiska, men jag tror också att det är många som gärna vill se kvinnor i teknik som ett pipeline problem, att vi måste få in mer kvinnor. Men 42 procent lämnar ju branschen. Så att vi blöder ju i en bransch som själv säger att de har brist på talanger och känner att det är svårt att rekrytera. Så låter vi kvinnor lämna i sådana här stora antal istället. Då är det ju lättare att säga att kvinnorna inte har valt att börja än att kvinnor kommer välja att sluta på grund av kulturen. Det är svårare att ta till sig och ändra på. Men jag tror det första man kan göra är att inse problemet och att man måste göra bättre.
HE: Vad kan ett enskilt företag göra om man vill göra IT mer inkluderande?
MF: Framförallt handlar det om att sätta sig ner och landa i att jag har fördomar. Det är många som säger att mitt bolag är demokratiskt och man vill gärna tro det. Men det är du inte. Studier visar att när du tror att du inte har fördomar, det correlates med att ha mer fördomar.
HE: Just det.
MF: Bara erkänna, jag har det här. Hur kan jag bygga in strukturer i mitt företag som gör att de här fördomarna som jag har inte påverkar mina affärsmässiga beslut. Det finns konkreta saker att göra innan du anställer. Nu blir det svengelska här, men alla de här studierna jag läser är på engelska. Men att formalisera dina rekryteringskategorier, vad är det jag letar efter. Studier visar, att vi tycker om att justify våra fördomar efter att vi har fattat beslut. Harvard gjorde en bra undersökning om detta som visade, att de valde alltid mannen. Om kvinnan hade mer formell erfarenhet, så valde de en man och sa att “vi vill vara mer informella och letar efter livserfarenhet”. När det var tvärtom, att mannen hade mer formell hög utbildning och hon mer livserfarenhet, då valde de mannen ändå och sa att hon skulle ha mer formell erfarenhet. Så de ändrade det efterhand, inte för att de menade illa utan för att vi som människor fungerar så. Men har man skrivit ner innan att vi värderar utbildning före erfarenhet, vi letar efter det här eller det här, då hindrar man sig själv från att gå på magkänsla och sedan liksom efterkonstruera. Jag tror att inga av de här menar ju illa. På så sätt är det ju ett ganska skönt problem att lösa för det är ju ingen som är elak och vill fel, men vi är ju felbara vi människor. Samma sak när det gäller att befordra folk. Skriva ner kriterierna innan du befordrar.
HE: Det du sa om alla fördomar tycker jag också är jätteintressant. Jag har kanske nämnt det förut i tidigare avsnitt, men det finns ett exempel som jag har läst i en Malcolm Gladwell-bok, där man hade en väldigt framstående orkester som skulle spela upp inför en liten jury. Det var nästan bara män i orkestern, juryn var också bara män. De valde ut folk på musiken så de kunde absolut inte tro att de själva hade några fördomar. Men vid något läge så testade de att ha skärmar för den som spelade och plötsligt kom det igenom många fler kvinnor. Det är jätteintressant att det blev så. De hade ju ingen avsikt att vara orättvisa mot kvinnor, men omedvetet så visste de ju att det bara var män i orkestern, så förmodligen så valde de på det fastän de inte trodde att de gjorde det.
MF: Och det är ju väldigt sällan någon menar illa.
HE: Det är ju mer en utbildningssak att man får reda på att man faktiskt har fördomar.
MF: Ja, och faktiskt våga sätta sig ner och säga: “jag har fördomar”. Att ta sig an och skaka av sig den här bilden av sig själv. Så länge jag inte inser för mig själv att jag har fördomar, då kommer jag aldrig kunna sätta upp strategier för att hindra dem i att påverka mina affärsbeslut.
HE: Nej det är sant. Sedan finns det en annan sådan IAT, Implicit Association Test. Jag tror det är Harvard som har gjort den. Där man kan testa på ett ganska smart sätt om man associerar kvinnor med familj och män med karriär genom en sorteringsövning på tid. Den kan jag också tipsa om.
MF: Spännande. Det känns som du har koll på allt sådant här. Nu lärde jag mig någonting nytt.
HE: Ja det kan vara kul att gå in och testa. Man får se lite på en skala hur man ligger till. Det är ju inte fel att man har implicita associationer, det är så man är uppväxt och upplärd. Det som är viktigt är att man vet om att man har det, att man inte tänker helt neutralt. Sedan att man kan agera på det. Ens beslut behöver ju inte vara den första associationen man har utan det är bra att veta att man har en första association och sedan får man agera på den.
MF: Ja verkligen. Vi är alla en produkt av vår uppväxt och kultur. Man lever ju i samhället.
HE: Ja precis. Har du till sist någon framtidsspaning, någonting som du tror kommer påverka oss de närmsta 10 till 15 åren?
Folk måste verkligen ta riskerna (med missade perspektiv) på allvar. Jag tror inte lagstiftningen kommer hinna ikapp, men alla som jobbar med AI eller innovativ teknik, precis som läkare tar den hippokratiska eden, så tycker jag vi borde ha en teknisk ed. Om du ska jobba med en innovativ teknik så måste du svära en ed att göra det inkluderande. Du kommer påverka flera hundra miljoner människors liv.
MF: Vad som verkligen kommer påverka oss är ju utvecklingen av AI, apropå det här läskiga med missade perspektiv. Många av mina vänner som inte jobbar inom tech brukar säga, men det är ju så himla skönt nu när AI tar över allting, för då kommer vi inte ha de här fördomarna längre. Datorer har ju inga fördomar liksom. Men så inser man, att det har de ju. Vissa brukar säga att kodarna har fördomar, lägger in fördomar. Men nej, inte alltid. Det är klart det händer också, för AI är ju en produkt av sin kod. Men det de tränas på är ju stora datasamlingar från världen idag. Och världen idag är ju inte speciellt jämställd eller jämlik. Amazon jobbade i fyra år med att ta fram ett rekryteringsverktyg som var baserat på AI. Den favoriserade hela tiden män före kvinnor till techjobb. Och efter fyra år gav de upp, för de lyckades inte få bort det här. Och de hade samma sak i USA, de hade en AI som räknade ut när fångar skulle bli villkorligt frigivna. Efter ganska lång tid insåg de att den gav längre tid till afroamerikaner. Det hände efter att de hunnit använde den i flera år.
“Folk måste verkligen ta riskerna (med missade perspektiv) på allvar. Jag tror inte lagstiftningen kommer hinna ikapp, men alla som jobbar med AI eller innovativ teknik, precis som läkare tar den hippokratiska eden, så tycker jag vi borde ha en teknisk ed. Om du ska jobba med en innovativ teknik så måste du svära en ed att göra det inkluderande. Du kommer påverka flera hundra miljoner människors liv.”
HE: Den härmade bara sådant som samhället är idag, egentligen?
MF: Den hade ju lärt sig, tittat på statistiken. Lärt sig att afroamerikaner hade “större” chans att begå brott, så de får vara inne längre. Och den här AI:n på Amazon hade ju lärt sig och tränat på deras gamla ansökningar, och vad de brukade tränas på var datasamlingar från massa tidskrifter och så. Då såg man att för varje kvinna som är på bild så är det nio män. Den plockade även upp saker som att vi alltid säger man och kvinna, att det är inbyggt i språket. Många småsaker som inte ens jag som genusvetare tänker på men som datorn plockar upp och lär sig - att män är bättre än kvinnor.
HE: Som i Brasiliens portugisiska - man säger olika om man är man eller kvinna.
MF: Ja och sen är det ju mycket mer som styrs av AI och som kommer styras av AI. Det var en forskare i USA som sa att om vi inte löser jämställdheten nu inom de närmsta fem åren så kommer vi hamna 50 år tillbaka i tiden. För att vi kommer skriva in den jämställdheten vi har i kod som kommer finnas överallt. Det tycker jag är läskigt.
HE: Så framtidsspaningen är att AI kommer ta över.
MF: Folk måste verkligen ta riskerna på allvar. Jag tror inte lagstiftningen kommer hinna ikapp, men alla som jobbar med AI eller innovativ teknik, precis som läkare tar den hippokratiska eden, så tycker jag vi borde ha en teknisk ed. Om du ska jobba med en innovativ teknik så måste du svära en ed att göra det inkluderande. Du kommer påverka flera hundra miljoner människors liv.
HE: Absolut. Stort tack för att du kom hit, Malin från Chalmers Ventures.
MF: Tack själv, det var jätteroligt.